Israel inför yttre stormar
Revoltvågen i arabländerna har hittills inte varit särskilt kännbar i Israel. Man är dock medveten om att händelserna i arabvärlden kan gå i en för Israel icke önskvärd riktning. Detta gäller också revolten mot president Bashar Assads syriska regim.
Israelerna har avhållit sig från att ta några aktiva steg i denna konflikt.
Benjamin Netanjahus regering har följ med händelserna i Syrien i hopp om att Assad som det extremt israelfientliga Irans trogna bundsförvant skall falla. Men samtidigt befarar man här att Assads fall leder till oförutsägbara följder som bl.a. kan göra slut på det redan 30 år rådande lugnet i relationerna med Syrien trots konflikten om Golan.
Den tilltagande strömmen av människor som flyr från det syriska inbördeskrigets fasor har hittills gått till Turkiet, Jordanien och Libanon, men det är möjligt att en del av de flyende kommer att försöka nå Israel via gränsen i Golan. Skall Israel av humana skäl öppna porten för dem vilket skulle leda till att Israel blir involverad i den syriska krisen?
Men det är tänkbart att Israel av andra skäl blir inblandat i denna kris. Det gäller faror som kan uppstå i samband med Assads fall som nu förefaller allt sannolikare.
Man frågar sig vilka krafter som kommer att styra i Damaskus efter Assads sorti och hur detta kommer påverka Israel och regionen. Detta med tanke på att aktörerna i kampen mot Assad drivs av olika intressen och ideologier och bland dem finns också al Qaeda och andra extremt islamistiska grupper.
Syrien har en betydande arsenal av kemiska och biologiska vapen. Möjligheten att dessa farliga vapen faller i fanatiska extremisters händer eller att Irans bundsförvant Hizbollah i Libanon får kontroll över dess vapen ter sig som en mardröm inta bara i Israel utan också i grannländerna och i det internationella samfundet och frågan som dryftas på allvar är om och hur detta kan förhindras.
Netanjahu hävdar att Israel inte har råd att passivt bevittna en sådan utveckling som blir ett dödligt hot mot dess befolkning. Om det blir klart att Assad förlorar kontrollen över sina okonventionella vapen kan detta föranleda Israel att ingripa i Syrien för att förhindra att ett sådant scenario förverkligas.
Regeringen följer nu med alla tillgängliga medel utvecklingen i Syrien i detta avseende. Intrycket är att man i Jerusalem är medveten om risken av ett israeliskt ingripande i det explosiva läget i Syrien, som kan leda till ett nytt krig i området, men risken ur Israels synvinkel anses vara ännu större om extremister får kontrollen över sådana vapen.
Läget i Mellanöstern kan också av andra skäl nå explosiva volymer. De hittills resultatlösa försöken att stoppa Irans kärnvapenprogram har lett till en spänningsfylld ovisshet. Netanjahu säger att Israel inte utesluter ett angrepp mot Irans kärnvapeninstallationer om alla andra optioner inte bär frukt. Frågan har väckt en livlig debatt här och motståndarna till ett israeliskt angrepp är minst lika många som dess förespråkare med tanke på de stora riskerna av en sådan operation.
Den nya regimen i Egypten har mindre kontroll över Sinaihalvön och al Qaida och andra extremister har fått fotfäste där och har producerat några terrorattacker över Israels hittills lugna gräns mot Sinai.
Sammanlagt sett varslar detta om att den heta sommaren kan bli het också av andra skäl. Terrorattacken mot israeliska turister i Bulgarien bådar inte heller gott. Därför har den israeliska sociala och ekonomiska proteströrelsen som ifjol var rätt framgångsrik mindre utsikt att lyckas i sommar.
