Tyskland: E.ON, Vattenfall & Co kräver miljardbelopp
Slutnotan för den materiella skadan efter förra årets atomkatastrof i kärnkraftsverket Fukushima är ännu inte skriven. Att den kommer att innebära ofantliga omkostnader för den japanska ekonomin råder det däremot ingen tvekan om.
Mera förvånansvärt är möjligen att även Tyskland hotas av en miljardfaktura efter katastrofen på andra sidan jordklotet.
Kärnkraftshaveriet i fjärran östern resulterade som bekant även i en politisk tryckvåg i Europas största industrination. Inom loppet av endast ett fåtal veckor lämnade den borgerliga regeringen beskedet om en helomvändning i landets energipolitik.
Kontentan var att hösten 2010 års avtal med kärnkraftsbolagen om reaktorernas förlängda driftstider utsattes för ett tvärstopp.
Sju atomkraftverk (av sjutton) togs ur drift omedelbart. Drygt ett år senare är antalet åtta som aldrig kommer att leverera el igen. Fram till 2021 är det sedan slutstrålat även för de resterande aggregaten.
Med hjälp av främst alternativa källor ska Förbundsrepubliken då ha verkställt en industrihistoriskt enastående energiomvändning.
Den kostsamma omstruktureringen kräver miljardsatsningar för både skattebetalarna och elkonsumenterna. Hur den svart-gula koalitionen verkställer den står i kritiskt fokus från SPD:s och andra oppositionspartiernas sida. Än så länge finns däremot en bred konsensus i samhället som inte ifrågasätter själva avvecklingsbeslutet.
Att ett motsvarande stämningsläge även råder bland energijättarnas verkställande direktörer är knappast att vänta. Eftersom varken hotfulla scenarior om elbrist eller skadestånd gav resultat, går E.ON, Vattenfall & Co numera från ord till handling.
Enligt tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung uppgår fakturan som elbolagen tänker skicka till regeringen i Berlin till femton miljarder euro.
Den största enskilda skadeståndsbegäran kommer från E.ON med hela åtta miljarder euro. Bara beskedet om att åtal ska väckas ledde till ett glädjehopp på Frankfurt-börsen. Men om och när klartecknet för det förväntade kassaflödet kommer att ges ligger i händerna på olika juridiska förfaranden.
Det aktuellt inledda första steget är ett åtal inför den tyska författningsdomstolen. Att genom lagstiftning snabbavveckla (godkända) atomkraftverk är enligt energibolagens tolkning att likställa med en konfiskering av egendom. I deras tycke således ett brott mot den tyska grundlagen.
E.ON, RWE och andra hävdar vidare att det inte fanns några acceptabla skäl för en avveckling i Tyskland. Beslutet är därmed oproportionerligt och strider mot förtroendeskyddet för investeringarna.
Dessutom medförde regeringens tidigare löften om förlängda driftstider storskaliga satsningar för bättre säkerhetsteknologi samt överföringar av pengar till en fond för alternativa energikällor. Även de kostnaderna är förlorade utan fortstatt driftstillstånd.
Rättegången i författningsdomstolen kommer att ta tid. Domen förväntas inte förrän nästa förbundsdagsval hösten 2013. Och bara för det fallet att domarna fastslår att atomreaktorernas snabba avveckling var ett brott mot författningen kan elbolagen inleda nästa steg. Då gäller det att i en civilprocess hova in de efterlängtade femton miljarderna.
När det gäller Vattenfall så har det svenska energibolaget redan åtalat den tyska regeringen inför Världsbankens skiljedomstol i Washington. Målet innebär en omprövning om avvecklingen strider mot internationella regler för investeringarnas skydd.
Enligt de senaste uppgifterna i de tyska medierna kommer dock även Vattenfall att ansluta sig till miljardåtalet som väcks av de övriga i Tyskland verksamma energijättarna.
Den pågående juridiska storstriden är också ett resultat av den CDU-ledda regeringens beslut att säga upp 2001 års röd-gröna avvecklingsavtal. Avsikten att bland annat tillskansa energibolagen ytterligare miljardvinster krossades i Fukushima.
Någon anledning till skadeglädje eller en "vad var det vi sa-attityd" finns ändå inte. Vinner atombolagen, så är det inte Angela Merkel och hennes statsråd som betalar notan utan självfallet skattebetalarna. Det är deras plånböcker som E.ON, Vattenfall & Co vill komma åt.
