Efter South Carolina fortsätter Gingrich och Romney sin kamp i Florida
Det är fortfarande oklart vem som kommer att vara republikanernas kandidat mot Barack Obama i presidentvalet i USA. Och Mitt Romney är fortfarande en stark favorit, men efter segern i South Carolina framträder nu före detta talmannen Newt Gingrich som det värdekonservativa alternativet till Romney.
Förutom förlusten i South Carolina gick Romney dessutom miste om segern i Iowa efter en kontrollräkning. Rick Santorum fick segern i Iowa i efterskott, antagligen ändå för sent för att kunna utmana Romney och Gingrich på allvar. Fjärdeplatsen i South Carolina försvagade Ron Pauls ställning och i det följande primärvalet i Florida står det framför allt mellan Romney och Gingrich.
Dessutom fruktar många kapitalister att Obama till skillnad från Gingrich inte bara kommer att kritisera spekulanternas roll i samhället utan också göra någonting åt saken.
Tuffast i South Carolina
Sedan år 1980 har segraren i South Carolina varit republikanernas presidentkandidat och delstaten har blivit känd för att den tuffaste och smutsigaste kampanjen förs där. Delstaten har fungerat som en högerideologisk renhetstest för republikanernas konservativa falang.
Den ideologiskt rena högerkandidaten är för en stark militär, för religionens, inte minst de kristna kyrkornas, synliga roll i samhället och emot statens inblandning i alla andra frågor.
Kandidaten som brukar gå hem i South Carolina är en patriotisk nationalist som skyltar med sin tro och talar varmt för USA:s inblandning i världens konflikter men är emot alla välfärdsprojekt.
I andra delstater räcker det att man antingen är troende och motståndare till välfärdsstaten eller en kraftfull förespråkare för USA:s ställning som världens starkaste militära supermakt men South Carolina är annorlunda.
Mitt Romney kan fortfarande vinna i Florida med sitt budskap att USA ska behålla sin status som ensam dominerande supermakt, både ekonomiskt och militärt. Med tanke på Kinas starkare ställning blir det allt svårare att argumentera för det ekonomiska ledarskapet men många amerikaner tror på USA:s unika förmåga och ödesbestämda plats i täten, även om omvärlden länge har sett en trend att USA försvagas.
Romney förnekar egentligen inte fakta, han bara menar att USA är svagare på grund av Obamas politik, som om George W. Bush inte skulle ha haft någonting med skuldkrisen att göra. Romneys recept med avreglering och renare kapitalism är det samma som hans konkurrenter har med den skillnaden att han som riskkapitalist har sådan erfarenhet från affärsvärlden som många republikaner uppskattar.
"Romney grym finanshaj"
På grund av finanskrisen undrar dock många republikanska väljare om det är klokt att tro på partiets egen ideologi. Speciellt de värdekonservativa trummade i South Carolina hem budskapet om Romney som en grym finanshaj som struntar i de fattiga och folk som har blivit arbetslösa.
Någon alternativ ekonomisk linje har de inte men många Wall Street-republikaner blev ändå chockade av vad de hörde. De fruktar att Newt Gingrich legitimerar demokraternas retorik och om Romney trots allt blir partiets kandidat, kommer Barack Obama ordagrant att kunna upprepa vad andra republikaner har sagt om honom under kampanjen.
Gingrich har ändå inga skrupler. Som den kappvändare han är kan han ena dagen ta ett högt talararvode för att hylla riskkapitalisternas fantastiska insats i börsvärlden och kanske be dem om ekonomiskt understöd för att andra dagen beskylla dem för att vara värsta gamar och rövarkapitalister. Dessutom fruktar många kapitalister att Obama till skillnad från Gingrich inte bara kommer att kritisera spekulanternas roll i samhället utan också göra någonting åt saken.
South Carolina håller antagligen på att förändras och inte ens de värdekonservativa uppfattar årets primärval som en riktig test som nu har avgjort vem som bör nomineras. Många röstade på Gingrich med långa tänder då det största diskussionsämnet var hans otrohetsaffärer snarare än Romneys låga skatteprocent och höga inkomster.
Den här gången drog Gingrich nytta av de gamla anklagelserna då han kunde rikta all uppmärksamheten mot sig själv till skillnad från vad som tidigare har varit fallet. Gingrich lät förstå att de liberala medierna är ute efter honom för att han är en högervriden republikan och att intervjuer med hans exfru i ett avgörande skede av kampanjen var ett illvilligt och smaklöst sätt att blanda sig i hans privatliv.
Själv är han förstås samma person som var ytterst intresserad av Bill Clintons privatliv en gång i tiderna men skillnaden är förstås den att Gingrichs skandaler hör det förflutna till och Clinton på 1990-talet var mitt i en färsk affär.
"Spanska talas i ghetton"
Nu kan många tänka sig att om en så konservativ delstat som South Carolina förlåter Gingrich för gamla försyndelser borde han få en promenadseger i Florida. Men i South Carolina angrep Gingrich Romney i en negativ reklam för att före detta guvernören i Massachusetts kan franska; långt tidigare har Gingrich yttrat nedlåtande kommentarer om spanskan som ett språk som talas i ghetton.
Dessa tongångar lär knappast gå hem i den mera internationellt inriktade delstaten Florida och nu gäller det att nå de spansktalande konservativa väljarnas röster. Antagligen hjälptes Gingrich av vissa pastorer som stödde Rick Santorum och gick till hårt angrepp mot Romney på grund av att han är mormon.
Romneys image blev skadad inför troende protestantiska väljare utan att Gingrich framstod som den som viftade med Bibeln. Gingrich syntes nog till i megakyrkor i utstuderat djup bön tillsammans med hustrun Callista men hans religiösa budskap uppfattades som positivt.
Många hade trott att Santorum skulle kamma hem de kristna rösterna men Gingrich vände sig slugt nog till de mest troende väljarna samtidigt som falska rykten spreds om att Santorum i smyg skulle vara för abort.
Segern i Florida handlar inte lika mycket om de religiösa väljarna och Romney borde kunna vinna där, också om han ligger lågt med sin mormonism, med ett budskap om kapitalismens och den starka militärens välsignelser, gärna kryddat med lämpliga hotelser mot Raúl Castro.
Topi Lappalainen
