Ron Paul knep andraplatsen i New Hampshire
Mitt Romneys förväntade seger i republikanernas primärval i New Hampshire innebär att chansen är stor att han blir Barack Obamas utmanare i det amerikanska presidentvalet i november.
Kampen om andraplatsen var ändå hård och med 23 procent av rösterna var det en principfast libertarian från Texas, kongressledamot Ron Paul, som chockerade republikanernas etablissemang.
Är man riktigt stark libertarian är man emot statens inblandning i allt där staten kan tänkas spela en central roll. Ron Paul är egentligen inte så intresserad av att bli president men som trea i Iowa och tvåa i New Hampshire har han en möjlighet att få sin än så länge marginaliserade röst hörd i USA:s stora högerparti.
För Ron Paul är roten till allt ont det som han kallar welfare-warfare state, en stat som tar hand om människornas välfärd och rustar upp till krig.
För Ron Paul är roten till allt ont det som han kallar welfare-warfare state, en stat som tar hand om människornas välfärd och rustar upp till krig. Ur hans perspektiv är det alltid lika illa om man beskattar individen, oberoende av om det är för att bygga sjukhus eller militärbaser.
Den för många libertarianer idealiska staten stiftades i och med USA:s konstitution år 1787. Den kan man sedan använda i en fundamentalistisk diskurs på samma sätt som Rick Santorums anhängare talar om Bibeln då de argumenterar emot bruket av preventivmedel.
Många av libertarianerna anser att USA var perfekt då staten kom till och varje centralisering av makten från och med 1790-talet framåt har fört verkligheten längre bort från idealet.
Då USA:s grundlagsfäder samlades år 1787 för att stifta konstitutionen hade de inte rollen som världspolis i åtanke. En välfärdsstat av 1900-talssnitt var en avlägsen utopi för dem.
Vackert så, anser Ron Paul och hans anhängare.
Att Barack Obama på 2000-talet försöker bygga en välfärdsstat, så som många europeiska länder gjorde för länge sedan, oroar många republikaner, inte bara de extrema libertarianerna.
Missnöje med Obamas välfärdsprojekt
Då Ron Paul talar emot välfärdsstaten, hör partikamraterna uppmärksamt på honom; hela Tea Party-rörelsen bygger faktiskt på det missnöje mot Obamas välfärdsprojekt som Paul har gjort allt för att blåsa liv i.
Med rätta kan han kallas en förgrundsgestalt inom republikanernas mäktigaste proteströrelse även om Sarah Palin och Michele Bachmann med anhängare har helt andra åsikter om militärens roll i samhället. Palin ställde dock inte upp och i det aktuella valet Bachmann är redan utslagen. Nu är det Ron Pauls tur att stå i rampljuset.
Även om många republikaner håller med om att den enskilda individen ska ta hand om sig själv, med hjälp av familjen och grannarna men inte av staten, är Ron Paul en otänkbar kandidat för de flesta av dem för att han talar emot en aktiv utrikespolitik.
Politiken ska helst vara passiv på alla sätt om man frågar Ron Paul. I hans värld är den bästa politikern den som ingenting gör. Det är företag som ska göra saker, gärna profiter, och politiker ska inte stå i vägen.
I en ohämmad konkurrens optimerar en aktör inom affärslivet sitt beteende så att alla får det bra. Världen fungerar enligt Ron Paul ungefär i enlighet med Adam Smiths teori om marknadens osynliga hand.
Få tror ens i USA på kapitalismen på en så metafysisk nivå som Ron Paul men själva passionen i hans tro på marknadens godhet och statens ondska inspirerar anhängarna. Skulle alla stater bara lägga ned sina stående arméer och göra affärer med varandra, då skulle världsfreden bli verklighet.
Pacifisten i Ron Paul tilltalar även många av demokraternas anhängare men för nästan alla andra republikaner i kongressen är han en obotlig kättare av värsta sorten då det gäller utrikespolitiken.
Fienden - USA:s centralbank
Ron Pauls fiende nummer ett heter Fed, USA:s centralbank. Ingen sådan fanns år 1789 då konstitutionen trädde i kraft och George Washington blev president. Det var ett idealtillstånd för Ron Paul och hans anhängare. Tror man på marknadens osynliga hand kan väl inte centralbankens mycket synliga hand vara annat än av ondo.
Många republikaner är skeptiska till den biten av Pauls argumentation men libertarianer och framför allt de som kallar sig anarkokapitalister är helt övertygade om att så är fallet. Visserligen är det många anarkokapitalister som inte ens röstar eftersom en röst skulle vara ett sätt att legitimera statens existens.
En anarkokapitalist tror på kapitalets frihet som inte ska begränsas på minsta sätt. I deras kretsar har Ron Paul länge varit en profet även om många har höjt på ögonbrynen åt att han orkar sitta i kongressen där han oftast röstar nej till alla lagförslag.
Nu har Paul beslutat att lämna kongressen för gott. Sonen Rand Paul är en nybliven senator som kommer att föra hans arv vidare även om sonen i och för sig är mera kompromissvillig då militären kommer på tal.
I 76-årsåldern kvarstår bara den sista presidentkampanjen för Ron Paul, sedan kan han pensionera sig eller fortsätta sitt arbete som läkare i Texas.
I Brazoria County vid golfkusten trivs han bra och han har aldrig begärt federala pengar för att förbättra sina väljares livskvalitet. Slår en orkan till vid just hans kust gäller det för människor att skrida till verket som privata individer och reparera skadorna; Ron Paul ber inte någon federal myndighet att komma till hjälp.
Dessutom existerar även delstaten Texas. De maktbefogenheter som en regering trots allt ska ha är i Pauls värld bättre att ha på närmare håll hemma i Texas än långt borta på östkusten.
Här har han en del gemensamt med ärkefienden, Texasguvernören Rick Perry som skippade New Hampshire för att göra ett sista försök att få sin röst hörd i den ärkekonservativa delstaten South Carolina.
Topi Lappalainen
