Jürgen Habermas: Mera Europa för Europa!
- God fortsättning!, lyder den välmenande hälsningen så här års. Självklart hoppas man på det. Men redan under förra årets slutfas skrevs 2012 ner med allvarliga krisprognoser där främst euron, djupt skuldsatta nationalekonomier och giriga finansmarknadsaktörer figurerade som kommande bovar i dramat.
Även den tyska förbundskanslern Angela Merkel (CDU) förmedlade en tvehågsen bild i sitt nyårstal. "Europa befinner sig mitt i sitt svåraste belastningsprov", fastslog hon och hyste förståelse för att många är rädda för valutans framtid. Fast hennes utblick är ändå positiv. Europa kommer att växa ihop och stärkas i processen att övervinna krisen, ansåg hon.
Böcker
Jürgen Habermas: Zur Verfassung Europas – Ein Essay, Edition Surkamp, Berlin 2011 (140 sidor)
Oavsett om man tror på innehållet i hennes nyårsbudskap, så råder dock inget tvivel om att den europeiska integrationen under de kommande månaderna fortsätter att höra till de absoluta toppämnena på den politiska agendan.
Fredsskapande idé
Enligt den fria encyklopedin Wikipedia är tysken Jürgen Habermas (82) en av världens främsta filosofer och sociologer. Tillsammans med Max Horkheimer och Theodor W. Adorno utgjorde han kärnan i den s.k. Frankfurtskolan som även var impulsgivare till 60-talets nya vänsterrörelse.
Vid flera tillfällen har han uttalat sig i Europadebatten. "Zur Verfassung Europas – Ein Essay" heter hans senaste bidrag.
Skriften präglas av oro, tvivel och kritik. Dessutom är den inte minst ett högintellektuellt handlingsförslag till den politiska eliten. Titeln är dubbelbottnad. "Europas författning" syftar på den statsvetenskapliga tolkningen som "grundlag".
Samtidigt analyserar Jürgen Habermas den ödesdigra frågan: I vilket "skick" befinner sig unionen och dess medlemmar?
Att integrationsmotorn hackar och behöver service är en uppenbar sanning. Filosofen försöker bryta tankeblockader rörande "demokratins transnationalisering". Det som enligt honom behövs är starka gemensamma handlingskompetenser bortom den traditionella nationalstaten.
Europas fredliga förening är den historiska gåvan till tyskarna, hävdade Angela Merkel i sitt nyårsanförande. Samma tankemönster präglar även Jürgen Habermas
ståndpunkt. Den europeiska enhetsprocessen motiverades och påskyndades av andra världskrigets humanitära katastrof.
Den lade grunden för en stabil fred mellan de tidigare krigförande nationerna och bidrog till att utveckla, civilisera och förrättsliga en demokratisk statsmakt. När Habermas uppmanar oss att komma ihåg EU:s historiska arv är det samtidigt ett framtidskrav. EU:s motor måste smörjas för en fortsatt framfart även i svåra uppförsbackar. Alternativet är att äventyra redan vunna framgångar.
Politikens modlöshet
För Jürgen Habermas är det historiska minnet dock bara en energikälla i drivandet av europaskutan. Till andra sporrande elementet hör en ihållande krisutveckling som resultat av den "krackelerande nyliberala illusionen".
Enligt den tyske filosofen har globalt agerande finansaktörer skapat problemlägen som enskilda nationer och till och med statskoalitioner som EU inte längre behärskar.
Och vad gör regeringarna? Enligt Jürgen Habermas kritiska analys sprattlar de hjälplöst mellan storbankernas och ratingagenturernas imperativ samt en legitimitetsförlust bland den egna befolkningen.
När det gäller den aktuella euro- och skuldkrisen behövs framförallt steg för att reparera valutaunionens konstruktionsbrister, anser Habermas.
Han beklagar att politikerna saknar mod att anta utmaningen och inleda en konstitutionell kursomläggning som ökar staternas regleringsförmåga. Filosofen syftar på att ´man på sikt skulle kunna reparera valutaunionens konstruktionsbrister.
Enligt hans mening räcker det inte med överenskommelser bland regeringscheferna av typen "en pakt för Europa". Jürgen Habermas anser att man upprepar gamla misstag genom att vara antingen effektlös eller odemokratisk.
I det sammanhanget klandrar han även den av Angela Merkel ledda tyska regeringen. Dess tveksamhet i att undsätta Grekland bidrog till att öka hastigheten i trenden att avsolidarisera Europas länder, anser filosofen.
Mera Europa
Merkel och hennes kolleger blundar för den enda möjliga konstruktiva utvägen, tycker Jürgen Habermas.
Ett slags kronvittne för hans tes är den konservativa tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung som omskriver reformbehovet med den enkla formeln: Mera Europa!
Han instämmer och vänder sig mot den populära åsikten att det inte går att forma en "politisk union" värd namnet eftersom det saknas ett "europeiskt folk".
Han protesterar och har en modernare tolkning. Den är anpassad till de nya politiska villkoren. Jürgen Habermas utgångspunkt är att världens fragmentering i enskilda nationer står i bjärt kontrast till både marknadernas globalisering och samhällens växande multikulturalisering.
För alla som av "naturliga skäl" värderar nationell egoism är Jürgen Habermas teser tveklöst provocerande. Hans uttalade målsättning är att skapa en harmonisering mellan konkurrenskraftiga och svagare EU-länder.
Den sociala förebilden kan hämtas från den tyska grundlagen som stadgar likvärdiga levnadsvillkor i förbundsrepublikens olika delstater.
Det som i det avseende behövs är enligt Habermas en kraftfull insats för att upplysa EU:s medborgare om den fortsatta integrationens sanna och omfattande fördelar.
Jämlika parter
Jürgen Habermas politiska reformperspektiv syftar till en "transnationell demokrati" som främst ska höja EU:s legitimitetsnivå. Efter den 2004 havererade författningsreformen innebar dagens mönster då stats- och regeringschefer har det avgörande ordet en "postdemokratisk exekutivfederalism".
I Jürgen Habermas modell står däremot medborgarna själva i fokus. De ska inte bara informeras om ständigt nya miljardtunga räddningsfallskärmar utan ges mera utrymme för demokratiskt medverkan.
Numera är européerna röstberättigade i både EU och de nationalstatliga parlamenten. De som i praktiken dominerar lagstiftningen är ändå regeringscheferna samt en kommission med ensamrätt att forma Strasbourgparlamentets agenda.
Jürgen Habermas förespråkar en konstitutionell reform, där unionsmedborgare och de enskilda folken är jämlika parter.
Den tyske filosofen sparkade in bollen på politikernas planhalva. Det är de som måste fortsätta debatten och utveckla en kreativ fantasi om en ny konstitutionell realitet.
Frågan som man då kommer att brottas med är också vem som ska få det avgörande ordet i ett motsvarande tvåkammarsystem. Att det spörsmålet inte är enkelt visste redan USA:s "Founding Fathers" eller så kan man erfara det i Tysklands komplicerade lagstiftningsmodell.
En avgörande förutsättning för "mera Europa i Europa" är för Jürgen Habermas även ett mentalitetsskifte bland politikerna. Enligt den tyska grundlagen medverkar partierna i den politiska opinionsbildningen.
Det som Habermas däremot observerar kallar han en domoskopidemokrati. I den andan formulerar även högt uppsatta ledare som Angela Merkel en politik som de tror är lättast att förankra hos folket och i medierna.
Joachim Kasten
