Newt Gingrichs långa vandring i politiken
Många kommer från Bill Clintons tid som president ihåg talmannen Newt Gingrich som gjorde allt vad han kunde för att avsätta presidenten på grund av en sexskandal, men sedan själv fick avgå på grund av en egen skandal.
Nu har Gingrich gjort comeback och vid hans sida står hustrun Callista Gingrich utan vars stöd den före detta talmannens kampanj inte skulle ha särskilt stor chans att lyckas.
Fortfarande är Mitt Romney favoriten inför republikanernas nominering, men Gingrich är favorit i Iowa där nomineringsprocessen inleds den 3 januari 2012. Efter det kan vad som helst hända.
Orsaken till Gingrichs skandal på 1990-talet var ett utomäktenskapligt förhållande med Callista Bisek, en polskamerikansk katolsk medarbetare i representanthusets stab. Gingrich själv är av tysk, engelsk, skotsk och irländsk härkomst med luthersk familjebakgrund.
Kan de leva i lyx kanske de också kan leda den lyckligt lottade delen av den amerikanska befolkningen tillbaka till de feta åren.
Vad som hände var att Gingrich avgick som talman, skilde sig från sitt andra äktenskap och år 2000 gifte om sig med den yngre före detta medarbetaren Callista. År 2009 meddelade Gingrich att han har konverterat till katolicismen.
Tron den mest centrala frågan
Nyckeln till republikanernas nominering är ofta att vinna protestantiska, inte minst evangelikala väljare i sydstaterna och i mellanvästern. Därför är tron den mest centrala politiska frågan för Gingrich och det helt avgörande för honom är att bevisa att han faktiskt står för konservativa familjevärderingar. Den rätta tron är något som Gingrich har sökt hela sitt liv och även politiskt har hans åsikter varierat i betydande grad.
Gingrich föddes 1943 i Pennsylvanias huvudstad Harrisburg och växte upp i närheten av staden i en kommun som heter Hummelstown som i tiderna hade grundats av tyska invandrare. Först hette han Newton McPherson efter sin far men fick släktnamnet Gingrich efter arméofficeren Robert Gingrich som modern gifte om sig med då Newt var tre år gammal.
Den lutherska kyrkan lämnade Newt Gingrich i sin ungdom och under tiden som doktorand vid Tulane University i New Orleans beslöt han sig för att konvertera till sydstatsbaptismen. Predikanten G. Avery Lee döpte Gingrich till baptismen, en tro vars anhängare visade sig bli mycket central för republikanernas frammarsch i sydstaterna.
Gingrich är till yrket historiker och har undervisat i ämnet vid West Georgia College på 1970-talet. Intresset för både historia och politik härleder han till ett besök vid platsen för första världskrigets berömda slag vid Verdun i tonåren.
Vietnamkriget undgick han tack vare studierna och faderskapet i unga år. Politiskt engagerade han sig i presidentvalet 1968 i Nelson Rockefellers kampanj. Rockefellers namn blev synonymt för den moderata, liberala inriktningen bland republikanerna där affärslivets intressen var primära, men i de kristet konservativa kretsarna blev Rockefeller närmast ett skällsord.
Frun inte snygg nog
I mellanårsvalet 1978 blev Gingrich invald i representanthuset där republikanerna var i minoritet fram till valet 1994 som blev den stora höjdpunkten i Gingrichs karriär. Robert Michel, republikanernas ledare i representanthuset, beslöt sig för att inte ställa upp i det valet och Gingrich fick chansen att med sin ärkekonservativa kampanj leda partiet till en stor seger.
Då Mitt Romney pikade Gingrich för att ha gjort en lång karriär i Washington, påpekade den före detta talmannen att orsaken till att Romney inte själv följde i samma spår var förlusten mot Ted Kennedy i Massachusetts i senatsvalet 1994.
På den tiden var Romney liberal och Gingrich hade ändrat sin linje från liberal till konservativ republikan. Just nu före primärvalen försöker de flesta republikaner att framstå som extremt konservativa, något som den nominerade kandidaten senare måste moderera för att vinna mittenväljarna i själva presidentvalet.
På grund av skandalen på 1990-talet och den andra skilsmässan fick Gingrich vänta länge på sin chans att söka presidentämbetet. Trots allt är det ett ämbete som han länge har drömt om. Vid tidpunkten för den första skilsmässan år 1981 lär han ha sagt om sin första hustru att hon inte var "ung och snygg nog" för att duga som presidentfru.
Den 1966 födda tredje hustrun Callista lär duga och Gingrich har gett ett offentligt trohetslöfte i sitt äktenskap till de konservativa aktivisterna i Iowa, vilkas stöd han vill ha i kampanjen som betonar traditionella familjevärderingar.
Efter den politiska karriären har Gingrich inte stampat på stället utan blivit en av de tyngsta lobbyisterna i Washington. Han och Callista bor i den välbärgade förorten McLean i Virginia, som är känd bland annat för den 1968 mördade demokratpolitikern Robert F. Kennedys hus Hickory Hill.
Gingrich vet att hans enda chans att nå Vita huset går via de kristet konservativa väljarna. Därför har han varit oerhört effektiv när det gäller att samla pengar för abortmotståndarna och speciellt för motståndare till homoäktenskap. Gingrich har inte så mycket bevisat sina värderingar genom sitt eget exempel, utan genom att välja samma motståndare, nämligen kvinnorörelsen och gayrörelsen, som den kristna högern motarbetar.
Som konsult har han dock även lyft stora arvoden från det federala fastighetsbolaget Freddie Mac, något som många konservativa uppfattar som en styggelse, inte minst på grund av hur det har gått för bolaget under finanskrisen.
Alla medel tillåtna
Gingrich inledde sin presidentkampanj på ett sätt som fick många av hans medarbetare att hoppa över till konkurrenten Rick Perry nästan omedelbart. I stället för på en traditionell kampanj ville Gingrich helst satsa på sociala medier som Twitter och dessutom fick han ta tillbaka många saker han sade i början av kampanjen som inte föll i god jord hos de konservativa.
För att få högerväljarna tillbaka har Gingrich sedan talat om att bomba Iran och att tillåta barnarbete. Ingen vet om han menar allvar, men som historiker vet Gingrich att ur ett krasst ekonomiskt perspektiv har både barnarbete och krig, förutsatt att det är något annat land än det egna som bombas, varit lönsamma företag förr.
Det är kanske ett exempel på det kreativa "outside-the-box"-tänkandet Gingrich är känd för, alla medel verkar vara tillåtna för att lösa finanskrisen. Lagstiftningen mot barnarbete uppfattas i USA som en av fackföreningsrörelsens främsta historiska bedrifter och en lagändring på den punkten kunde locka vissa konservativa att tänka att det vore möjligt att utplåna alla spår av fackligt inflytande i dagens USA.
Påven Johannes Paulus II och Ronald Reagan är de två stora hjältar som Gingrich så gärna lyfter fram. Ironiskt nog spelade fackföreningsrörelsen Solidaritet en central roll i samband med dessa hjältars största bedrift, nämligen kommunismens nederlag i det kalla kriget.
Dessutom ledde Reagan som bekant skådespelarfacket i sin ungdom. Med Gingrich vet man dock aldrig. Även om han nu vill ha de mest antifackliga kretsarnas röster, kan han ännu ändra sig på många punkter om han blir nominerad av sitt parti. Om någonting har utmärkt honom i den här valrörelsen har det varit tendensen att vända kappan snabbare än den värsta konkurrenten Mitt Romney.
Motståndarna hånar Gingrich för dyrbara inköp hos juveleraren Tiffanys som han är känd för. De säger att juvelerna och lyxkryssningen till Grekland under en tid som konsulterna helst hade reserverat för en kampanjturné har varit effektiva sätt att köpa hustrun Callistas stöd.
Men utan hustruns stöd skulle allt redan ha varit över för Gingrich. Konkurrenten Herman Cain som föll på grund av en sexskandal hade ingen chans att överleva politiskt då han valde att hålla hustrun Gloria i bakgrunden.
Newt måste ha Callista med sig varje steg på vägen och juvelerna från Tiffanys uppfattas dessutom bland många högerväljare som ett äkta bevis på att paret har nått den amerikanska drömmen.
Kan de leva i lyx kanske de också kan leda den lyckligt lottade delen av den amerikanska befolkningen tillbaka till de feta åren som exempelvis yuppieåren under Ronald Reagans tid på 1980-talet?
Topi Lappalainen
