Nyheter | i veckan Publicerad 15.07. 11:36 | Uppdaterad 19.07. 16:07

Heli Kauppinen jobbar på UPM:s

– Jag provade att söka till utbildningen, fastän jag var helt säker på att jag inte skulle komma in, säger Kauppinen. Men jag skickade in ansökan, gick på tester och intervjuer och det gick vägen. 

Städerskor kan komma långt

Tidigare hade Kauppinen gått en kurs i industriell elteknik, men på den tiden var man ännu avogt inställd till kvinnor i den branschen. Kauppinen fick inget jobb.

– Jag började på pappersfabriken år 1981, när Kaukas fabrik startade upp en andra pappersmaskin. Barnen var då i den åldern att det började vara dags att återvända till arbetslivet, säger Kauppinen.

Innan hon fick fast anställning hade hon jobbat några somrar på fabriken som städerska. Hennes dåvarande man rådde henne att söka fast anställning på fabriken.

– Jag fick jobb och var först i nio år vid en cylinderrullstol, vilket var kvinnogöra på den tiden. När jag blev tillfrågad om jag vill börja jobba vid pappersmaskinen, svarade jag att jag kan pröva, men bara om de lovar att ge mitt gamla jobb tillbaka ifall jag inte klarar av det.

Det lovade de och på den vägen har det gått. Från att vara vid rullarna blev Kauppinen utbildad att jobba vid cylindrarna, sedan som maskinskötarens andra man och till sist maskinskötare.

Kauppinen berättade för fem år sedan i tidningen Etelä-Saimaa, att när hon började som cylinderman, frågade arbetskamraterna om man borde kalla henne för cylinderperson istället. Det behövdes inte.

Pengar är oviktiga

Var det på grund av lönen som du ville ha yrkesutbildningen?

– Jag tänkte inte på lönen när jag beslöt mig. Jag ville bara testa om det blir något av det hela.

Just nu är Kaumminen anställd som pappersmaskinens andre man. Kauppinen säger att hon redan när hon beslöt sig för att gå utbildningen visste att hon inte kommer att få platsen som första processoperatör. I dagens läge skulle hon inte ens vilja ha den.

– Det är en väldigt ansvarsfull post. Och så börjar jag bli så gammal och bekväm av mig, säger 54-åriga Kauppinen.

Arbetsplatsen kan gå förlorad

Kauppinen trivs i sitt jobb, fastän vissa uppgifter är fysiskt tunga. Men det finns hjälpmedel, och man kan alltid ropa på assistans av andra.

– Det är inga problem med det. De andra kommer nog om man ber om hjälp.

Just nu går det ändå dåligt för den finska skogsindustrin. Är du rädd för att förlora ditt jobb?

– Naturligtvis är jag rädd, det är alla.

Även på Kauppinens arbetsplats har det varit en hel del uppsägningar.

- Det är hemskt för de som förlorar sina jobb. Men inte är det kul för dem som stannar kvar heller. De har mycket mera att göra än tidigare. Inte ser det bra ut det här.

Efter en arbetsdag brukar Kauppinen koppla av genom att åka motorcykel. Det gör hon alltid när hon har lust.

– Den längsta resan gjorde jag för ett par år sedan med en väninna till Uleåborg, där Pappesförbundet hade en sammankomst.

Text: UP/ Mika Peltonen
Foto: Keijo Martikainen

Artikeln är del av en serie om kvinnor i traditionellt sett manliga yrkesroller.