Nyheter | i veckan Publicerad 26.02. 11:24 | Uppdaterad 26.02. 11:32

Trettiofem procent av finländarna kan inte nämna ett parti som de skulle vilja rösta på.  Majoriteten av dem är människor som borde vara naturliga anhängare av vänsterpartierna.
 “Det vi nu upplever är inte enbart vänsterns kris, utan också demokratins kris. Och klassamhällets come-back, säger riksdagsledamot Erkki Tuomioja.
 "Jag tror inte att SDP kan återta sin ställning som en ledande politisk kraft i försvaret av de svaga om vi inte först idkar en ärlig självkritik och samtidigt medger att vi drogs med i den nyliberalistiska vågen under Lipponen-perioden", anser Tuomioja.

- Då socialdemokratin grundades för 110 år sedan var det ett svar på den kapitalistiska samhällsutvecklingen, och den var en klar klassrörelse.
- I Sverige var socialdemokraten Per-Albin Hanssons tanke år 1928 om Folkhemmet en revolutionär tanke. Hans tankar utgick från att socialpolitiken inte enbart var ämnad för arbetarklassen - alla medborgare skulle omfattas av reformpolitiken, konstaterade Tuomioja.

- Fortfarande har de nordiska länderna med sin välfärdsmodell en jämförelsevis jämnare inkomstfördelning än i många andra länder. Välfärdsmodellen är inte ett hinder för ekonomisk utveckling. Högskattepolitiken utgör inget hinder - tvärtom är den en förutsättning för utveckling.

- Men nu är utvecklingstendenserna bekymrande. Klyftorna ökar och vi håller på att få en återgång till klassamhället. Situationen i hälsovården som exempel ser bra ut på pappret, men samtidigt har man öppnat för en blomstrande privat sektor.

Socialdemokratin är offer för sina framgångar

Då kommunismen för tjugo år sedan föll samman var det en mycket välkommen utveckling för dem som blev befriade av oket. Och samtidigt en lättnad för kapitalismen och högern. Tidigare var kapitalisterna redo att samarbeta med facket. Nu har fruktan för en revolution i de kretsarna helt fallit bort. Det finns inga farhågor för detta idag och vad vi nu upplever är en mycket hård kapitalism och marknadsfundamentalism som åsamkar stora skador, sade Erkki Tuomioja.

- Socialdemokratin har egentligen blivit offer för sina egna forna framgångar. Idag är det många människor som inte inser att välfärdssamhället skulle ha något att göra med socialdemokratins kamp. Man tar välfärdsstaten som en självklarhet.

- Och klassamhället uppfattas inte på samma sätt som för hundra år sedan. Då gav de iögonenfallande klyftorna upphov till ett starkt klassmedvetande. Något sådant medvetande finns inte idag och de fattiga är inte någon enhetlig grupp. De upplever inte att det finns krafter som vill driva deras sak. Många upplever att inte heller fackföreningsrörelsen är intresserad av de utslagna idag.  
- Nu mobiliseras de fattiga i någon mån av de populistiska krafterna. Och jag tror inte att SDP kan återta rollen som en ledande politisk kraft i kampen för de svaga utan en ärlig självkritik. Vi borde återgå till våra gamla värden.

- Också vi drogs med i den nyliberalistiska vågen under Lipponen-perioden, även om många av de sparåtgärder som gjordes för att Finland skulle klara depressionen på 90-talet var nödvändiga. I Sverige återupptog socialdemokraterna försvaret av välfärden då man klarat krisen. Den kampen inleddes för sent hos oss.

- Inför senaste riksdagsval kunde vi presentera fina program - men vi fick ständigt konfronteras med frågan från finländarna om varför vi inte då under de 12 åren vi hade suttit vid makten hade förverkligat våra idéer?

Inga tecken på “Ny socialdemokrati”

Erkki Tuomioja är inte kandidat på SDP:s partikongress i Joensuu. Han säger att han inte heller har särskilt stora förväntningar på kongressen.

- Jag tror att man tar fram en del bra program. Med trovärdigheten är det sedan en annan sak. Jag har inte sett några tecken på att vi skulle ha fått någon “Ny socialdemokrati”, säger Tuomioja.

Han säger att han hellre vill kalla sig realist än pessimist i fråga om socialdemokratin idag.
- Men å andra sidan, är man pessimist så har man större chanser att bli överraskad!

Siv Åstrand