Nyheter | i tiden Publicerad 11.03. 10:24 | Uppdaterad 11.03. 10:37

Dagen börjar klockan fem då templets klockor kallar munkarna till bön. Byns tuppar vaknar till och stämmer in med sin egen konsert. Och vi har många tuppar i byn. Inte för hönornas skull utan för tuppfäktningarnas skull. En man, en moped och en tupp under armen. Destinationen är klar.

Tuppfäktningar är ett populärt nöje här i Thailand och för en del familjer innebär de också ett tillskott till kassan.

Barnen förbereder sig för skolan och i dunklet före klockan sju kurvar skolbussen in i byn, hämtar upp barnen och åker till nästa by. Samma runda görs på kvällen då barnen återvänder hem vid sextiden med en 11 timmars skoldag bakom sig. Dagen är lika lång för såväl sjuåringar som sjuttonåringar.

De som därefter lämnar byn är de unga, de har förmånen att få studera och de som har ett fast arbete. Kvar i byn finns nu de som saknar ett regelbundet arbete - och åldringarna. En del tar hand om sina barnbarn, en del arbetar med lökskörden. En del gör både och. Man odlar mycket lök i byn i växelodling med ris.

De färska lökarna torkas först i solen och därefter förs de till byn där de knippas ihop. Lökrötterna skärs av och med några skickliga grepp med blasten är ett lökknippe på ett kilo redo för marknaden. Här arbetas det från arla till sent på kvällen. För ett knippe lök betalas en cent.

Att ta hand om barnbarnen är inte heller det så enkelt. En del föräldrar tvingas åka hundratals kilometer i jakten på arbete och träffar sina barn bara några få gånger om året. Det är inte ovanligt att föräldrarna arbetar långt borta i Bankok medan barnen stannar hos far- eller morföräldrarna i Lampang. I praktiken är många far- och morföräldrar föräldrar på heltid, men nu till sin barns barn.

Dagen avslutas omkring klockan sex med aerobic-träningar. I början försökte man under ledning av kommunens motionsinstruktör introducera stavgymnastik, men intresset var obefintligt. Byns påhittiga kvinnor skaffade en dvd-spelare och en tv-monitor och skaffade ett utrymme intill församlingshuset.

Under ett års tid tränades det i takt med den enda videon man fått tag på, men numera har byn anlitat en 16-årig pojke som har tränat aerobic och kommer från grannbyn, Stora Banaan.

Gruppen tränar i en halv timme, att träna längre än så har man inte ens övervägt. Medelåldern är hög. En del av oss är födda före andra världskriget och en del däromkring. Men det har inte varit något hinder, var och en tränar så mycket som lederna orkar med.

Andan är god, det spelar ingen roll i vilken takt du tränar. Och tropikens mörker är mycket försonande.

Esko Häsä