Vad göra med den s.k. grundlagsreformen?
Justitieministeriet har länge sysslat med en delreform av grundlagen av år 2000. En grupp inledde med att göra en lista på saker, som möjligen borde förändras. Antti Kalliomäki representerade SDP.
En kommission utsågs att bereda reformen. SDP företräddes av Johannes Koskinen och Heli Paasio. Kommissionen leddes av f.d. partiordförande Christoffer Taxell som "opartisk ordförande".
Förslaget är dessutom litet bakslugt. En proposition kan innehålla förslag till internationella antaganden t.ex. medlemskap i NATO. En ovillig president kan sidsteppas. När riksdagen godkänt avtalet är det svårt för presidenten av frondera.
Regeringspropositionen till förslag till ändring av Finlands grundlag (RP 60/2010) blev till slut ganska intetsägande.
I § 1 deklareras, att Finland är medlem i EU. Onödigt, alla vet att Finland är medlem.
I § 14 sägs det, att vi får rösta i valet till Europaparlamentet. Det får vi redan enligt EU:s grundavtal. Onödig är också nya 66 §, enligt vilken statsministern representerar Finland i EU - ett faktum enligt gällande grundlag.
Finland kan enligt § 94 och § 95 överföra lagstiftnings-, doms - och verkställighetsmakt till EU med 2/3 majoritet. Onödigt, det löper redan smidigt. Ett suveränt land med självkänsla borde ha en högre tröskel. Många medlemsländer har det.
Enligt grundlagen innefattar ordet regering både president och statsråd. Enligt förslagets § 39 och 46 skall statsrådet ensamt avge regeringens propositioner och berättelser till riksdagen. De skulle fortfarande heta regeringens propositioner. Varför?
Förslaget är dessutom litet bakslugt. En proposition kan innehålla förslag till internationella antaganden t.ex. medlemskap i NATO. En ovillig president kan sidsteppas. När riksdagen godkänt avtalet är det svårt för presidenten av frondera.
Följande president är emellertid antagligen Pro Nato. Om statsrådet går in för medlemskap, behövs det inga extra krumelurer för att få presidenten ombord. Afghanistan-operationen, där de finska soldaterna lyder under NATO:s befäl, kommer att inverka. Blir den en succé är NATO-medlemskapet närmare.
Förslaget är dessutom litet bakslugt. En proposition kan innehålla förslag till internationella antaganden t.ex. medlemskap i NATO. En ovillig president kan sidsteppas. När riksdagen godkänt avtalet är det svårt för presidenten av frondera.
Enligt förslaget leder presidenten fortfarande utrikespolitiken, men enligt § 58 leder statsrådet egentligen densamma, blott det upprepar sitt förslag om presidenten förkastat det första gången.
Statsrådet måste dock påvisa, att riksdagen är av samma mening. Om riksdagen inte tagit ställning, så kan regeringen t.ex. införskaffa ett positivt utlåtande av utrikesutskottet. Då det gäller utrikespolitik kan det ske i hemlighet.
De gröna har fått med § 53, enligt vilken 50.000 medborgare kan lämna ett lagförslag till riksdagen. Troligen får de samma prioritet som en ledamots förslag och torde sluta i papperskorgen. Att utreda om undertecknarna existerar kräver mycket jobb.
SFP gillar inte detta medborgarinitiativ. Avskaffandet av svenskan som obligatorisk i grundskolan, kunde inspirera till ett medborgarinitiativ.
Utrikesutskottet har i sitt utlåtande menat, att regeringen kunde besluta skicka presidenten i särskilda fall till EU för att delta i toppmöten kring utrikes- och säkerhetspolitik eller möten med s.k. tredjeländer. Presidenten kunde därtill sammankalla regeringens utrikespolitiska utskott.
Försvarsutskottet anser, att den i grundlagsordning stiftade lagen on militär krishantering bör bli intakt oberoende av grundlagsändringarna. Statsrådet, riksdagen och presidenten, bör alla tre godkänna, att finska soldater sänds till internationella krigshärdar.
I grundlagsutskottet tar man snart ställning till förslaget. SDP:s riksdagsgrupp har uppställt tre villkor för godkännandet (LM 44/2010).
1. Riksdagens åsikt gällande en tvist mellan statsråd och riksdag bör inhämtas offentligt genom ett redogörelseförfarande. Eventuella hemligheter kan anförtros utrikesutskottet.
2. Det bör framgå ur lagtexten, att den militära krishanteringslagen förblir oförändrad.
3. Lagtexten bör ge statsrådet rätt att besluta om representationen i EU, dock så att statsministerns ledande roll inte rubbas.
Få se hur det slutar. En centerpartist och en samlingspartist har informellt låtit förstå, att man inte behöver SDP:s samtycke. Efter valet kommer godkännandet av grundlagsreformen att vara ett villkor för medverkan i deras regering. Så skulle man uppnå den nödvändiga 2/3 majoriteten.
Argumentet har försvagats efter de senaste gallupresultaten, enligt vilka sannfinnarna är på väg uppåt. Efter valet har vi kanske inte tre stora, utan fyra medelstora partier.
Regeringsbildningen blir svår nog utan tilläggsvillkor. Om man vill ha reformen godkänd vore det bra att vara resonabel.
Själv är jag inte övertygad att denna reform alls behövs. Om presidenten väljs av folket bör denna ha ett stycke - väl avvägd - makt. Förfaranden, som kan utmynna i trakasserier av en folkvald president, bör inte skapas. Republiken mår inte bra av det.
Folket gillar det inte alls.
