Mänskliga rättigheter och mediefrihet – oroväckande läge
-Alla länder har problem rörande mänskliga rättigheterna. Det gäller också Europa, där det inte fungerar väl i ett antal länder. Ännu drygt 20 år efter kommunismens fall är domstolarna i transitländerna korrumperade och politiskt influerade, polismakten likaså och denna är våldsbenägen inte minst mot demonstranter och oppositionella. Fängelserna är i kris i de länderna, men också t ex i Frankrike och Storbritannien med överfulla celler, usel hälsovård och knappast ens försök till rehabiliterande insatser. Det säger i en intervju Thomas Hammarberg, nyligen avgången kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet.
-Minoriteter och invandrare drabbas av diskriminering och marginalisering över hela Europa. Romer och muslimer är särskilt utsatta. Den ekonomiska krisen och regeringarnas budgetnedskärningar drabbar dessa grupper samt funktionshindrade och äldre hårdast. Klyftorna växer samtidigt som rasistiska, islamofoba och antiziganistiska högerextremister pumpar ut hatpropaganda. Det saknas sannerligen inte utmaningar i Europa i arbetet för mänskliga rättigheter, fortsätter Hammarberg.
Var ligger ansvaret för försämringarna?
-En stor del ligger på politikerna – på Europanivå, nationellt och lokalt. Skyddet för mänskliga rättigheter kräver en systematisk politik som förebygger kränkningar och lägger grunden till en rättskultur – som leder till tolerans för "de andra". Inrättande av ombudsmän och liknande opartiska strukturer som kan ta emot klagomål och reagera mot orättvisor har inneburit framsteg. Men typiskt nog drabbas de nu av budgetnedskärningar samtidigt som deras roll blivit särskilt viktig.
-Den viktigaste internationella rättsinstansen för mänskliga rättigheter är Europadomstolen i Strasbourg. Den borde ges mera stöd och respekt från de europeiska länderna. Motsvarande FN-mekanismer likaså. I grunden handlar det om politisk vilja. Det förefaller som om de flesta regeringar idag inte vill att det internationella arbetet för mänskliga rättigheter ska fungera effektivt, summerar Thomas Hammarberg.
Hammarberg medverkade i ett seminarium om mediefrihet och mänskliga rättigheter på Pressfrihetens dag i Stockholms ABF-hus. Han sa att 102 journalister dödats de 20 senaste åren i Europarådets 47 medlemsländer, och betecknade situationen som värst i länder som Ryssland, Turkiet och Ukraina. Vitryssland ingår inte i rådet.
-Metoder för att hålla nere kritisk press är skattekontroller, annonsering bara i regeringstrogen press och att oligarker köper upp media och använder dessa för egna syften.
- Sociala media har fördelar, men innebär att färre köper tidningar, och det leder till kris för kvalitetsmedier som tvingas avskeda journalister vilket får negativa effekter för bevakningen av mänskliga rättigheter. Kvaliteten har minskat i pressen och undersökande journalistik ofta lagts ned. Det har försämrat bevakningen av korruptionsfrågor och vad säkerhetstjänsterna håller på med, bl a i kriget mot terrorn.
Public service fungerar inte alltid som motvikt. I många länder sprids bara regeringarnas budskap, och nya lagar och beslut begränsar där ofta pressen. Media ser ofta rimlig kritik som "attack" mot sig själva.
-Det viktigaste är oberoende TV-kanaler. Den kommersiella pressen är likriktad och "säljer" samma saker. Tidningar har ingen skyldighet att vara objektiva. En monopolisering pågår. Mångfalden i svensk press har gått förlorad genom att socialdemokratiska tidningar till stor del försvunnit under de senaste 15 åren (utom i Norrbotten, GLs anmärkning), bedömde Thomas Hammarberg.
Seminariets andra inledare var Yrsa Stenius, tidigare pressombudsman och chefredaktör för Aftonbladet. -Sverige är föregångare med yttrandefrihet föreskriven i grundlagen och restriktivitet i vad som är förbjudet att skriva. Offentlighetsprincipen förbjuder efterforskning av källor och repressalier från myndigheterna. Bara ansvariga utgivaren kan ställas till ansvar, inte journalister. Det är en stor skillnad mot t ex Finland där den enskilda journalisten kan åtalas.
Pressombudsmannen övervakar och Pressens opinionsnämnd beslutar.
- Pressens egna organisationer som Publicistklubben och Journalistförbundet samt ansvariga utgivarna har i Sverige åtagit sig självsanerande pressetiska uppgifter såsom att göra personjournalistiken anständig (om så alltid blivit fallet kan diskuteras, GLs anmärkning). Personliga integriteten är inte skyddad i lag. Pressen vill med egna insatser undvika krav på eventuell lagstiftning. Dålig journalistik finns, men det är en annan fråga. Ibland slår journalisternas egna värderingar igenom även i nyhetsartiklar. "Gångbara värderingar i mitten, inte till vänster" dominerar oftast, ansåg Yrsa Stenius.
Thomas Hammarberg har redovisat sina erfarenheter i den nyutkomna boken "Retoriken och verkligheten – Mänskliga rättigheter i Europa" (Europarådet och Atlas förlag).
