Sjätte maj - en bra dag för europeisk socialdemokrati
Söndagen den 6 maj var en bra dag för europeisk socialdemokrati. I Frankrike segrade socialisternas Francois Hollande inte helt oväntat över högerns och sitta presidenten Nicolas Sarkozy med till slut rätt klara siffror. I juni lär denna anti-Sarkozyvåg leda till att även franska parlamentet får en klar vänstermajoritet. Och nu blir det mera av tillväxt(pakt) och inte enbart åtstramningspakt inom EU, som en konsekvens av detta. Tyskland har redan förstått signalen från franska valet och utlovar nu diskussioner inom EU om utformningen av en tillväxtpakt med satsningar på investeringar och annat jobbskapande. Återstår att se hur omfattande det blir.
Tysklands förbundskansler, kristdemokraten Angela Merkel har också inrikespolitiska skäl för detta. Delstatsvalet i nordtyska Schleswig-Holstein – också söndagen den 6 maj – gick nämligen henne emot. I den tyska delstaten Schleswig-Holstein blir det med stor sannolikhet nu en rödgrön koalitionsregering i stället för en svart-gul (kristdem. CDU och liberalerna FDP).
Lite mera genomarbetade svar på knäckfrågan vinsterna i välfärdstjänsterna skulle inte skada.
Den 13 maj kan samma trend upprepas i den viktiga, stora industridelstaten Nordrhein-Westfalen om nu liggande opinionstrend står sig. Lägg därtill att Labour gick fram kraftigt i de färska kommunvalen häromdagen i Storbritannien. Bara undantaget borgmästarvalet i stor-London, där Tory-kandidaten klarade sitt omval.
Den röda valsegern i Frankrike (världens femte största ekonomi) och och den nordtyska delstaten innebär att förbundskansler Angela Merkels politiska agenda kommer att behöva modifieras. Också med tanke på kommande delstatsval i Nordrhein-Westfalen inom kort och kommande tyska förbundsdagsval år 2013.
Det franska valresultatet är också ett nederlag för CDU-kanslerns favorit Sarkozy, och därmed tar också eran "Merkozy" slut i den europeiska politiken. Det nya läget medför i gengäld en modifiering av och en ökad tonvikt på tillväxt och mindre av svångremspolitik i de fransk-tyska relationerna, liksom inom Euro-landblocket inom EU.
Präglade partiledardebatten i Sverige
Effekterna av dessa s-framgångar nu ute i Europa – delvis kända när debatten började – präglade indirekt även den första, svenska partiledardebatten i SVTs Agenda (söndag kväll 6 maj) med färska Stefan Löfven, S, mot moderaternas Fredrik Reinfeldt. Hur det gick? En hygglig debut av i detta sammanhang orutinerade Stefan Löfven mot en uppenbarligen något störd och arrogant Reinfeldt. Löfven lät sig inte provoceras av Reinfeldts lite väl maktarroganta stil utan höll i stort sett bra genom hela debatten.
Bästa kortet för Löfven (f d IF Metall-ordf.) var arbetslösheten – särskilt den rekordhöga ungdomsarbetslösheten; hela 40 % bland unga utan gymnasieutbildning. Men han hade dock vissa problem med att visa tydligt hur S ska få ner den från nuvarande massarbetslöshetsnivå.
Enbart utbildningssatsningar räcker inte. Han sade t ex inget om behovet av en aktiv näringspolitik. Och Löfven måste lära sig att visa lite mera passion ibland, visa sig engagerad också. Inte enbart vara nedtonat ansvarsfull.
Samtidigt har just detta – så här långt – att Löfven uppträder lite lågmält tryggt, gjort att han vinner på sin trygga, sävliga och norrländska stil mot Reinfeldts lite väl maktarroganta stil.
Lite bättre och mera genomarbetade svar på knäckfrågan vinsterna i välfärdstjänsterna (som privatdrivs) skulle heller inte skada. Nu blev Löfvens svar på den här punkten lite för tunt och håller inte riktigt vid en prövning mot den råa verkligheten och inför valet 2014.
Robert Björkenwall
