Boken kom till i ett skede av uppbrott i Merete Mazzarellas liv. –·Det är inte alls så att jag själv skulle vara ohyggligt intressant. Men jag tror att jag har en del upplevelser som andra kan känna igen sig i. LEHTIKUVA/Jarno Mela.
Mazzarella: tacksam för att inte behöva rusa längre
Om arbetslivet är Livet med stor bokstav, vad innebär det i så fall att vara pensionär? Merete Mazzarellas nya bok är ett utforskande samtal om förhållandet mellan kärlek, åldrande och arbete.
Mazzarella är glad över att hon inte längre är 25 år gammal, inte 35 eller 45 heller för den delen. Trots att åldrandet gjort henne medveten om alltings bräcklighet har det förhöjt livskänslan.
–·Det är intressant att det i dag inte finns någon entydig föreställning om vad man kan göra i vilka åldrar. Det jag gjort under de senaste åren är sådant som folk oftast gör i ungdomen; flyttar, förälskar sig och åker på roadtrip till USA. Det är trösterikt att livet inte är så låst, säger Mazzarella, 65-åringen som i dag lever det liv hon inte vågade leva som yngre.
Om några av de här uppbrotten, försäljningen av barndomshemmet och förälskelsen, handlar Mazzarellas bok Det enda som egentligen händer oss, som utkommer nästa vecka.
–·Pensionärsåren är på många sätt ideala för parförhållandet, man har tid att göra saker tillsammans och lyssna på varandra. Samtidigt vet man att det inte är för evigt.
Marilyns motto
De filosofiska frågeställningarna och personliga djupdykningarna i boken handlar ändå om mycket mer än kärlek. Både den yngre och äldre läsaren inbjuds till ett samtal som roar, ifrågasätter och berör, ett sådant samtal som Mazzarella saknar i mötena människor emellan i dag.
–·När man blir äldre blir samtalen en viktig input i ens liv. Jag tycker också att det är oerhört viktigt att ha vänner i olika åldrar. Många av mina jämnåriga vänner saknar yngre vänner.
"Arbete och kärlek är det enda som egentligen händer oss och det ena utan det andra är inte så bra", sade Marilyn Monroe i en tv-intervju. Citatet blev en grundval för Mazzarellas bok, liksom tesen om att arbetslivet och parförhållandet förändrats parallellt.
–·I både arbetsliv och parförhållanden är tryggheten i dag mindre, det är naturligare med uppbrott och att söka omväxling och man är mer inställd på att det ska fungera självförverkligande, säger Mazzarella.
De kritiska tankarna kring dagens arbetsliv väcktes när Mazzarella och den nya sambon, tacksamma över att själva inte behöva rusa längre, vid frukostbordet följde med rusningstrafiken på Mannerheimvägen i Helsingfors.
–·Skrivandet blir ett sätt att öppna upp för diskussion om olika saker, såsom arbetslivet. Det kunde gott föras en större diskussion om vart det egentligen är på väg, säger Mazzarella, som i sin bok kallar arbetslivet för ett produktivitetsprogram.
Tiden hack i häl
Som äldre blir medvetenheten om tiden en evig följeslagare: När Mazzarella med sin sambo får installerat ett badkar i den nya gemensamma lägenheten påpekar montören att det är lätt att nedmontera när de inte längre kommer sig upp ur badkaret.
–·Ingen människa kan helt bestämma villkoren för sitt liv, det gäller också villkoren för ett gott liv på äldre dagar när man när som helst kan drabbas av alzheimers. Ingen människa är helt och hållet författare till sitt liv, men om man inte är en medförfattare så är något på tok.
Också som pensionär måste man fortsätta skapa mening. Om det inte finns något som man är tvungen att göra växer risken att det blir allt mindre man vill eller orkar, tror Mazzarella.
–·Jag tror att ett gott liv förutsätter att man har en del ansvar och förpliktelser. Jag tycker att de som är över sextio också kunde göra lite nytta, inte ska vi alla bara spela golf i Spanien!
I stället för Spanien tillbringar Mazzarella, vid sidan om skrivandet, mycket tid på det nya favoritcafét Tin Tin Tango i Helsingfors.
–·När man flyttat som 65-åring blir det viktigt med fasta punkter, såsom ett café där någon hälsar när man kommer in genom dörren.
SPT/Heidi Hakala
