Gripande Helsingforshistorier
Philip Teir debuterade år 2007 som lyriker med den stiliga diktsamlingen Någonting ur
hennes mun faller i min mun. Nu är det dags för debuten som novellist, med Akta dig för att färdas alltför fort, som har fått sin titel efter en rad i en dikt av Solveig von Schoultz.
Teir, som är född i Jakobstad och redaktör för Österbotten-antologin Extremt platt och otroligt nära, skriver om sitt Helsingfors på ett finurligt, fyndigt och starkt gripande sätt. Det finns en psykologisk skarpsyn i novellerna men till genren hör att det är bara korta glimtar ur helsingforsbornas vardag som skymtar fram.
Noveller
Philip Teir: Akta dig för att färdas alltför fort. Söderströms 2011.
Trots att personerna är individcentrerade blir det framför allt ett kollektiv, Helsingfors som stad, som med de försiktigt tecknade konturerna framstår som bokens riktiga och allt annat överskuggande huvudperson.
Helsingfors och dess kulturhistoria är något som har fascinerat Teir redan tidigare. Genius loci, platsens ande, är något som är starkt närvarande i hans författarskap. I debutdiktboken finns en lång avdelning med titeln "Helsingfors" där diktjaget bland annat läser Pekka Tarkkas Saarikoski-biografi. Om poeten Pentti Saarikoski är en gestalt som skymtar bakom Teirs Helsingforslyrik, lurar i novellerna en död mästare, Solveig von Schoultz, och en levande legend, Jörn Donner, i bakgrunden.
Det är knappast någon tillfällighet att bokens titel är lånad från von Schoultz, Borgåflickan som till sist promoverades till filosofie doktor honoris causa vid Helsingfors universitet och fick en av stadens mest eftertraktade gravplatser på Konstnärsbacken på Sandudds begravningsplats. När Teir är som mest gripande påminner läsupplevelsen om den laddade känsla som strålar ur von Schoultz novellistik.
Den inledande novellen, "Jörn Donner Appreciation Society",skiljer sig skarpt från resten av boken. Resten av novellerna påminner faktiskt om von Schoultz som döpte en av sina böcker till Kolteckning. Ofullbordad. Den första berättelsen känns däremot helt enkelt fullbordad på ett sådant sätt att det blir nästan svårt att fortsätta läsa vidare efter att ha kommit igenom den inledande urladdningen.
Hur ska man egentligen karakterisera den, berättelsen som framstår som Philip Teirs djupt ironiska och satiriska kärleksförklaring till Jörn Donners mångsidiga kulturgärningar. Det är något slags ömhet med vilken Donners mytiska gestalt skildras speciellt i slutet av novellen. I vilket fall som helst är det modigt att placera den häftigaste berättelsen först och sedan långsamt bygga upp en ny laddning som bär boken igenom.
I slutet av boken finns följande varudeklaration gällande den inledande texten: "Henrik-karaktären i novellen om Jörn Donner är influerad av en besläktad figur i Jonathan Lethens roman Chronic City (2009)."
I och med den hänvisningen uppstår tanken om den kroniskt sjuka staden, det sjukt vackra som karakteriserar hela bokens Helsingforsskildring. Det är ett sjukdomstillstånd som också de av bokens helsingforsbor som befinner sig i Seattle, Barcelona och Nigeria bär med sig.
Henrik i den första novellen är drabbad av en besatthet av ett så osannolikt objekt som Donners Oscarstatyett. "Jörn Donner Appreciation Society" är hysteriskt rolig, medan många av de övriga, inklusive "Flock", en syskonskildring om det smärtsamma i att bli tonåring, är melankoliska men insiktsfulla miniatyrer om livet i Finlands huvudstad.
Helsingforstristessen får Teirs gestalter att söka sig till löjeväckande situationer som understryker det gemensamt mänskliga hos alla stadens invånare oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund och sexuell läggning.
Jag erkänner mig drabbad och har svårt att röra mig i bekanta Helsingforskvarter utan att försöka finna i dem någon ny, måhända kronisk, kvalitet som jag från förut inte visste att kännetecknade dem.
Topi Lappalainen
