Fröding och kvinnorna
Gustaf Fröding (1860-1911) är en av Nordens allra största diktare. Det kan belysas på många sätt. Fröding var mångsidig. Han skildrade vardagliga människors handlingar och problem jämsides med tolkningar av bibliska historien och mytologin och han har gett fina beskrivningar av den värmländska naturen, ibland på landets typiska tungomål.
Dikterna är också ofta skrivna på rimmad vers som gjort dem lätta att tonsätta och därför blivit tillgängliga och älskade av så många. Det var även naturligt att han i fjol blev föremål för många hyllningar i anslutning till att det var 150 år sedan han föddes.
Det har förstås skrivits massor med böcker om Frödings liv och verk. Hans alkoholism, sinnessjukdom, sexualproblem och kärlekshistorier har skildrats ingående. Nu har den kände publicisten Rolf Alsing skrivit boken "Fröding och kvinnorna" (Hjalmarson & Högberg).
Många av dem som läser boken kommer sannolikt att inspireras till vidare studier av Frödings storslagna diktning.
Alsings bok innehåller inga nyheter, men han har på endast 140 sidor lyckats sammanfatta det viktigaste om Frödings kontakter med de kvinnor som haft stor betydelse för honom. Det gäller särskilt storasystern Cecilia som hela livet stödde sin bror i hans många svåra situationer.
Systern Hedda, som var Sveriges första kvinnliga banktjänsteman och på många sätt ett mönster av ordenlighet, sände allt hon kunde avvara av sin lön till brodern som ju ofta var i ekonomiska svårigheter. Ingen av Frödings systrar gifte sig.
Alsing porträtterar de kvinnor som Fröding var förälskad i, skrev dikter till och hade giftermålsplaner med. Men allt gick om intet. Han köpte istället sin kärlek för pengar, som det står i en av hans stora dikter. Redan från tonåren började han utnyttja prostituerade och det blev hans tröst när verklig kärlek och äktenskapligt samliv uteblev. Men det bör betonas att han alltid uppträdde korrekt mot sina glädjeflickor och talade öppet och väl om dem.
1896 kom Fröding ut med diktsamlingen STÄNK OCH FLIKAR. Där ingick diktcykeln "En morgondröm" som i ett par verser skildrade samlagsakten i skön poesi. Det tyckte dock inte alla. Svenska Akademins ständige sekreterare, Carl David af Wirsén, anförde kritiken och han fann verserna skamlösa. Men många försvarade förstås Fröding och till dem hörde Hjalmar Branting som var chefredaktör för tidningen Socialdemokraten. Dikten ledde i alla fall till att Fröding åtalades för brott mot tryckfrihetslagen. Han frikändes, men han sa själv att åtalet knäckte honom.
Under Frödings sista decennium av sitt liv var det särskilt två kvinnor som spelade en viktig roll för honom. Ida Bäckman har det skrivits mycket om och hon är omstridd. Under 1903-04 besökte hon ofta Fröding på hospitalet i Uppsala. Den överläkare som först hade ansvaret för Fröding ansåg att Bäckman hade ett synnerligen gott inflytande på honom.
Men hans efterträdare tyckte att hon hetsade upp Frödings sexuellt och medverkade till att Bäckman förbjöds att komma på besök. Kort efter Frödings död skrev Bäckman en bok om honom där hon i detalj berättade om hans sexuella fantasier. Det blev skandal och hon stämplades som lögnaktig och hysterisk.
Signe Trotzig var Frödings sjuksköterska från 1906 till hans död 1911. Hon beundrade Fröding och hade tydligen ett gott och stimulerande inflytande på honom och de trivdes tillsammans. De hade tydligen inget sexuellt umgänge men Trotzig har berättat att Fröding
ofta under natten fick svåra ångestkänslor. Då lugnade hon honom genom att krypa ner i sängen tätt intill honom.
Alsings bok har en föredömlig pedagogisk uppläggning. Där finns en fyllig kronologisk uppställning om Frödings liv och ett register över de kvinnor som porträtteras och de dikter som ansetts ha skrivits till dem.
De viktigaste böckerna som skrivits om Fröding återges i en litteraturförteckning. Därtill kommer att boken är skriven med journalistisk spänst som gör den lättläst. Många av dem som läser boken kommer sannolikt att inspireras till vidare studier av Frödings storslagna diktning.
Lennart Svensson
