Ministern som är en "lös kanon"
Sjundeå fullmäktige röstade för en samgång med Stor-Lojo förra veckan med rösterna 14 – 13. En grön medlem var på semester. Han skulle ha röstat nej, men hans suppleant röstade ja.
Fullmäktige hade tidigare beslutat att lyssna till folket och ordnat en kommunal folkomröstning, något som både kommunallagen och den kommunala indelningslagen känner till. Valdeltagandet var högt: 66,5 procent. Det var högre än vid kommunalvalet.
Majoriteten av kommuninvånarna, 63,5 procent röstade mot en samgång med Lojo, men majoriteten i fullmäktige ansåg att invånarna inte vet sitt eget bästa.
Samlingspartiets var konsekvent: det ville inte ha en folkomröstning. De röstade emot dess resultat.
I rättvisans namn måste man medge att minister Virkkunen av många också uppfattas som en gåva från himlen. Ett bättre hinder för en vettig reform kan man knappast tänka sig.
Socialdemokraterna i Sjundeå röstade enligt uppgift för en kommunal folkomröstning. I den kommunallag, som den första finländska riksdagen - med socialdemokratisk majoritet - stiftade i början på 1900-talet hade man kommunala omröstningar med. Lagen blev aldrig verklighet. Borgarna stoppade den med Tsarens hjälp. Kamraterna i Sjundeå visade alltså i detta skede en fast ideologisk övertygelse.
Men i fullmäktige röstade de fyra socialdemokratiska ledamöterna för en samgång med Lojo i samma front med samlingspartisterna. En svensk frifräsare röstade med.
Varför?
Den socialdemokratiska föreningen hade inbjudit kommunminister Henna Virkkunen till Sjundeå till ett offentligt möte. Enligt Länsi-Uusimaa-tidningen den 27.10.2011 hade ministern – som väl kände till resultatet i folkomröstningen – med eftertryck uppmanat Sjundeåborna att ta initiativet i sina egna händer i kommunsamgångsfrågan.
"Om ni har ett avtal med Lojo-borna (här avses hälsovården) som tillfredsställer er, lönar det sig inte att vänta på vad som är i antågande. Ju snabbare ni kan bereda ändringen i kommunstrukturen desto bättre".
Enligt samma tidning hade hon på samma möte i förbifarten utdömt Ingås självständighet och beklagat att landskapet Nyland är ett undantag. "Det inte kan sammanslås till en enda kommun. Här måste man bilda flera kommuner".
Både i regeringsprogrammet och i lagen om kommunalindelning fäster man stor vikt vid att bilda kommuner som i första hand motsvarar pendlingsområdena. Regeringsprogrammet gör det genom att betona pendlingstrafiken. För Sjundeås del går den till Kyrkslätt, Esbo och Helsingfors, endast i liten mån mot Lojo.
Att Sjundeå tvingades ordna hälsovårdssamarbetet med Lojo beror på att Kyrkslätt i tiden – kortsiktigt nog – sade upp samarbetsavtalet med Sjundeå. Kyrkslätt borde ta sitt förnuft till fånga: vill man bli en allt viktigare västnyländsk kommun eller bli ett randområde i huvudstadsregionen?
Grundlagens 122 § kräver att man vid organisering av förvaltningen bör eftersträva sinsemellan förenliga områdesindelningar, så att båda språkgrupperna kan erhålla tjänster på det egna språket enligt lika grunder.
En eventuell samgång mellan Kyrkslätt, Sjundeå och Ingå fyller för svenskarnas del dessa krav bättre än ett Stor-Lojo.
Det är fråga om en traditionell kustbygd som alltid samarbetat. Kommunerna förenas av landsväg, järnväg och havet. Trots det känner man ett stygn i hjärtat, då man tänker på den svenska minoriteten i Virkby och deras framtid i det nya Stor-Lojo. Finbysvenskarna har inte erbjudits någon dans på rosor i Stor-Salo.
En grundlig språkkonsekvensutredning bör absolut utföras, innan ärendet slutligen kan avgöras.
Minister Henna Virkkunens roll är märklig. Hon åker ut till Sjundeå på ett offentligt möte, där många fullmäktigeledamöter är närvarande och uppmanar dem att frondera mot folkomröstningen. Resultaten låter inte vänta på sig.
Enligt justitiekansler Paavo Nikulas utlåtande om eventuella ministerjäv inför omröstningen om tvångsövertagandet av sydvästra Sibbo, vore hon jävig att föredra ärendet i statsrådet.
I samma veva glömmer ministern regeringsprogrammets formulering om pendlingsområden och dess klara löfte om språkkonsekvensutredningar vid reformer, som ändrar administrativa områden.
Hennes idé att landskapen skall bilda kommuner och att i samma veva utdöma Ingå kommun som självständig kommun, är barocka. Grankulla har hon utdömt tidigare.
Argumenten är nära nog lika töntiga som en av hennes experters på ministeriet, som sade i TV, att kommunreformen måste ske, "annars hittar man snart inte någon mera att köra taxi."
Det är inte bra att en representant för regeringen går mot en kommunal folkomröstning, i all synnerhet då den hade ett högt deltagande och klart resultat.
En sådan attityd, "vanligt folk förstår inte alls sitt eget bästa", har nyligen skapat "den arabiska våren", den spanska Puerta del Sol rörelsen " de indignerade", den amerikanska Wall Street rörelsen och på sätt och vis förklarar den Soinis partis framgångar.
Under sin tid som kommunminister har Henna Virkkunen aktivt väckt ett bittert motstånd mot kommunreformen och hållit det levande.
Britterna har ett politiskt uttryck som passar in. De skulle beteckna henne som en "loose cannon" en lös kanon. Om en kanon lossnar från lavetten, så börjar den skjuta i fel ritning och skapar skador i egna led.
Sjundeå svenska socialdemokrater finns inte mera. Föreningen kunde ha verkat som en brobyggare mellan de finska och de svenska i Sjundeå. De nuvarande socialdemokratiska fullmäktigeledamöterna valde beklagligtvis, att inte följa folkets åsikt, utan en högerministers.
Som pigg pensionär skulle man ha god lust att varna den egna partiledningen för att binda sin och partiets politiska framtid vid den roll kommunminister Henna Virkkunen företräder.
I rättvisans namn måste man medge att ministern av många också uppfattas som en gåva från himlen. Varje motståndare av en kommunreform nämner henne nog med värme i sin aftonbön. Ett bättre hinder för en vettig reform kan man knappast tänka sig.
Jacob Söderman
