Jacob Söderman: Se upp för "bad advice"
Katri Merikallio och Tapani Ruokanen båda journalister vid Suomen Kuvalehti har gett ut en tjock "auktoriserad" version om Martti Ahtisaaris liv (Matkalla. Otava 2011). Man har intervjuat ett antal samtida från när och fjärran.
De delar av boken, som skrivits av Merikallio tecknar Ahtisaari som en positiv människa. I de avsnitt, som Ruokanen skrivit, framstår han närmast som motsatsen särskilt i sin relation till SDP.
Uppenbarligen upplevde Ahtisaari förberedelserna av presidentvalet 1999 inom partiet som frustrerande. I boken tecknas de såsom en politisk konspiration mot den välmenande presidenten.
En mellanrubrik lyder "Söderman ställer presidenten åt sidan". Läsaren bringas den uppfattningen att två jurister, Söderman och Tarja Halonen under Kalevi Sorsas blida ögon, förhindrade Ahtisaaris kandidatur.
Jag hade ingen orsak att hindra president Ahtisaari att kandidera för en andra period.
Jag skulle ha samtyckt till att ställa upp i förvalet, bara för att sedan vägra att stiga åt sidan, om presidenten ville kandidera.
En morgon i slutet av mars 1999 väcktes jag av en journalist från Demari. Han berättade att Åbo varvsarbetarnas soc.dem förening i Åbo hade ställt upp mig som presidentkandidat. Han frågade om jag skulle kandidera i förvalet. Jag sade ja. Han fortsatte med att säga, att jag naturligtvis drar mig tillbaka om presidenten vill ställa upp.
Det fick mej att utbrista:
"Varför skulle jag göra det. Presidenten är inte president i förvalet, utan en kandidat som alla andra."
Uttalandet inverkade på kandidatuppställningen. Men det var inte ett led i en smart uttänkt plan för att hindra Ahtisaaris kandidatur. Enligt boken hade Sorsa och Halonen kantänka riggat upp det hela..
Jag bodde 7 år i Frankrike. På jobbets vägar reste jag Europa kors och tvärs. Under de åren träffade jag ledande socialdemokrater slumpvis. Jag hade t.o.m. utträtt ur partiet för att verka opartiskt som Europeisk ombudsman.
President Ahtisaari besökte Strasbourg några gånger under dessa år. Jag träffade honom på inofficiella middagar ordnade av ambassadör Tom Grönberg.
Martti Ahtisaari gjorde ett vänligt och intelligent intryck. Han var välorienterad i sakfrågor.
Hans briljanta tal år 1996 inför Europarådets parlamentariska församling ledde till att projektet om att grunda en Europeisk ombudsman för mänskliga rättigheter realiserades.
Det hade planerats sedan år 1958. Tom Grönberg och jag var fulla av beundran.
Jag hade ingen orsak att hindra president Ahtisaari att kandidera för en andra period. Om han skulle ha meddelat partiordföranden Paavo Lipponen att han ville kandidera i god tid, hade inget förval föranstaltats..
Om han skulle ha ställt upp i förvalet, hade han med stor säkerhet vunnit det. Över hundra föreningar hade ställt upp honom som sin kandidat, utan att han ens hade gett sitt medgivande. I partiets förval 1993 hade han - ännu relativt okänd - slagit självaste Kalevi Sorsa.
Man bör därtill minnas att partiets manliga anhängare inte - i det skedet - trodde att Halonen skulle klara presidentvalet. Jag tillhörde dem. Vi hade fel.
Min uppfattning är, att president Martti Ahtisaaris andra period omintetgjordes av fenomenet "bad advice."
För de makthavande är det ett fenomen, som ibland är svårt att upptäcka och som man sällan senare vill vidkännas.
Jacob Söderman
