Upp till kamp, Sibbo!
Den 24 september 2011 publicerade en tidning i huvudstaden de hemliga planerna för en ny kommunindelning som minister Henna Virkkunen och hennes och kommunförbundets tjänstemän i hemlighet skisserat upp.
Klart är att kommuninvånarnas åsikter eller grundlagens bestämmelser om beaktande av språkförhållandena inte beaktats i planerna. Den kommunala indelningen åtnjuter inte grundlagsskydd, men den kommunala självstyrelsen gör det.
Att tjänstemän i hemlighet planerar att radikalt och godtyckligt utplåna, dela och spjälka upp existerande kommuner utan deras medverkan är inte alls i linje med den kommunal självstyrelsen som grundlagen föreskriver.
Attacken förstärker tron på att politiker i gemen inte bryr sig om vanliga människor åsikter, ja, inte ens om det gäller demokratiska värden grundlagen slagit fast.
De som driver på en massiv kommunreform har uttalat tre motiv:
1. Större kommuner garanterar bättre och billigare vård. Samtidigt slipper man krångliga samarbetsmodeller.
2. Viktigt att indelningen följer trafikströmmarna för arbetstagare.
3. Ett större centrum garanterar en bättre ekonomisk bärkraft för sina närområden.
Man talar däremot inte om att förstärka kommuninvånarnas inflytande. Tvärtom verkar det vara positivt att avverka kommunal förtroende ledamöter. Under en relativt kort period har ledamöterna minskat från ca 12.000 till ca 10.000 p.g.a. genomförda kommunsammanslagningar.
De kommunala nämnderna har även starkt minskat. Färre och färre människor är involverade i den kommunala beslutsprocessen. Demokratins arbetsmyror utrotas. Kommunerna börjar likna statliga myndigheter.
1. Man påstår att det är viktigt att sammanslå kommuner för att förbättra åldringsvården. Alla som känner till det verkliga läget vet att de största kommunerna - särskilt Helsingfors - har den sämsta åldringsvården. Åldringsvården kräver nytänkande, det är sant, men stora kommuner är ingen patentlösning på detta.
Att slippa krångliga samarbetsarrangemang är viktigt, men dessa kan redan nu förenklas.
Stora kommuner kan dessvärre betyda att makten övertas av några politiska "bossar" och ledande tjänstemän. Fullmäktige börjar ta olika slags "principbeslut" och delegera. Svåra frågor behandlas på "seminarier." Invånarnas insyn och inflytande minskar.
2. Det är naturligt att kommunsammanslagningarna borde ske i rätt riktning, följa arbetstagarnas trafikströmmar.
Men hur kan man då hitta på att hänföra Ingå till Raseborg eller Sjundeå till Lojo? Logiken skulle kräva att de hänförs till Helsingfors eller Esbo.
Men är de som arbetar för andra de enda som kommunen skall betjäna? Det finns kommuninvånare som är egna företagare, jordbrukare, pensionärer, barn och studerande, sådana som bor utanför centrum, skall de inte alls beaktas när den kommunala servicen planeras?
3. Det är klar att ett ekonomiskt starkt centrum har en skyldighet att upprätthålla en visst område i sin närhet och att invånarna i en kommun med en dyster utveckling mår bättre av att kommunen uppslukas av en bärkraftig.
Men kan Ekenäs som centrum verkligen bära upp gamla Bromarv, Tenala, Karis och Pojo med framgång? - Och därtill ta över Hangö, som nog har resurser, blott de får pli på sig själv? Samma problem gäller det nya Lojo.
Eller varför skall Sibbo, Ingå eller Sjundeå som har liten arbetslöshet, ekonomiskt sund åldersstruktur, skälig lånenivå, positiv inflyttning, stort område och enorma utvecklingsmöjligheter bli utmarker för ett avlägset centrum?
Henna Virkkunens planer baserar sig i en enorm tro på det goda med stora enheter. Det finns inga säkra utredningar på att överstora enheter skulle föra något gott med sig för invånarna. Kommunsammanslagningarna har ofta i övergångsskedet däremot betytt mera kostnader.
Vill man sträva till en radikal kostnadsminskning så betyder det friställande av personal och en radikal övergång från offentlig service till köptjänster, ofta med en centralisering av och försämring av servicen som följd. Det lättare att ta otäcka sparbeslut på avstånd från dem det gäller.
Jag tror på en rationella kommunal indelning. Men den måste uppnås så att man visar respekt för kommunerna, deras fullmäktige och folkopinionen, inte bara rita gränser i smyg på ministeriet.
Man måste övertyga invånarna om att innehållet i servicen verkligen förbättras och förklara hur detta kan uppnås. Samtidigt bör man även garantera ett kommuninvånarnas inflytande i en ny kommun på ett sätt som fungerar. Det tar tid, men demokrati tar tid, diktatur är snabbare, men har flera otäcka avigsidor.
Den kommunala självbestämmanderätten är hörnstenen i vår demokrati. Att den utsätts för attacker av den typ Henna Virkkunen och hennes tjänstemän inlett, är farligt.
Den enda parten som kommer att må bra av det är Timo Soini och hans gelikar i nästa kommunval. Grekland i utrikespolitiken och Henna Virkkunen här hemma ger dem en stark medvind.
Attacken förstärker nämligen tron på att politiker i gemen inte bryr sig om vanliga människor åsikter, ja, inte ens om det gäller demokratiska värden grundlagen slagit fast.
Upp till kamp Sibbo, Sjundeå, Ingå, Hangö...och håll ut!
Det kommer en dag då tron på de stora, stora enheterna brister som en såpbubbla och man äntligen tar itu med att verkligen förbättra villkoren för den kommunala servicen ...i samråd med människorna i kommunerna.
Jacob Söderman
