O, Grekland, Grekland, vart bär det av?
Idag debatteras Greklands skulder vart man än går. En debattör hade hittat ett uttalande av Jacques Chirac från tiden, då euron infördes. Frankrikes president lät förstå att Grekland måste tas med i euro-området för att landet är den antika filosofins vagga.
Han menade naturligtvis antikens filosofer från åren 400- 300 före Kristus:
Napoleon brukade starta sina framgångsrika fälttåg med att säga: Låt oss sätta igång och så ser vi sedan...
Sokrates, som dömdes till döden för att ha menat att filosoferna vore bättre skickade att besluta om statens affärer än de rika och mäktiga, hans lärjunge Platon som utvecklade filosofin kring staten, och Aristoteles som beskrev och jämförde olika sätt att regera och analyserade deras goda och dåliga sidor.
Han talade om monarki, oligarki, tyranni, demokrati och republik. Han undervisade bl.a. den framgångsrike krigsherren Alexander den store.
Därtill fanns det filosofer som utvecklade matematik och astronomi och kännedomen naturen. I antikens värld var Grekland ett centrum för bildning och ljus.
Men räcker det för att höra till euro-området?
Idag är Greklands ekonomi körd i botten. Enligt euro-områdets regler får ett land inte ha ett större budgetunderskott än 3 procent och inte mera statslån än 60 procent av BNP.
Ett av de få länder, som fyller måtten är Finland, ja, och t.ex. Estland. Greklands underskott, som visserligen minskat genom de sparåtgärder man tvingat på dem, uppskattas ännu till ca 8 - 9 procent.
Skulderna är uppgår till mera än 140 procent av BNP och siffran ökar, om de får mera lån av euroländerna. Sparåtgärderna har tyvärr lett till att BNP minskar med ca 5 procent per år.
Hur skall lånen då betalas? Grekland har fortfarande mera utgifter än inkomster, vilket betyder att landet fortfarande lever över sina tillgångar. Landet är i verkligheten bankrutt. Ekonomin fungerar bara om euroländerna förser dem med mera pengar.
Då Greklandsfrågan första gången presenterades av statsminister Matti Vanhanen år 2010 ställdes han inför två frågor i stora utskottet.
Är det inte förbjudet att de andra EU-länderna stöder ett annat euroland? Och varför låter man inte IMF överta skötseln av den grekiska krisen?
Ungefär 40 procent av IMF:s (Den internationella valutafonden) medel torde vara inbetalda av europeiska länder och dessutom har de sakkunskap om dessa kriser.
Vanhanen svarade att man planerar, att Finland upptar lån från marknaden till låg ränta och lånar dem vidare till högre ränta.
"Det är business och inte stöd" sade Matti Vanhanen inför ett förvånat utskott och spädde på:
" Det kan bli en god affär ännu för Finland". Därtill underströk han att varken kommissionen eller den Europeiska centralbanken vill att IMF inkopplas.
Jag hade läst tyska tidningar och visste att Tyskland vill ha IMF med. Betonade, att vi skulle hålla samma takt med tyskarna. Många medlemmar talade för IMF:s medverkan.
Vanhanen stödde senare på själva EU-mötet Tysklands krav på IMF:s medverkan.
Bäst hade varit att IMF skulle ha övertagit hela frågan och euroländerna skulle ha hjälp till enbart på dess begäran.
Att det ekonomiska läget hunnit bli så elakartat i Grekland beror naturligtvis på att varken EU-kommissionen eller Centralbanken skött sin övervakning ordentligt.
Banken hade gett grönt ljus för Grekland att prångla ut mera och mera statsobligationer på marknaden, trots att det var uppenbart att landet var på väg mot bankrutt.
Kommissionen reagerade först när Greklands låneräntor rusade över alla vettiga gränser. Att de här två EU-institutionerna sedan planerade att ensamma råda bot på krisen verkade inte alls trovärdigt.
Media gör narr av Jutta Urpilainen då hon vill ha garantier av Grekland, innan nya lån beviljas. Det har varit ett diplomatiskt sätt att säga att Finland inte alls tror att Grekland kan betala.
Finland måste försäkra sig om att skattebetalarnas pengar inte går förlorade. De finska kraven har förringats av många. I verkligheten har de dock fått många euroländers politiker och väljare att inse att den nuvarande krishanteringen inte fungerar.
Dagens Grekland klarar inte sin enorma lånebörda. IMF borde ta ledningen och genomföra en sanering av de grekiska skulderna. Medlemsländerna borde se till att eventuella europeiska krisbanker inte tillåts falla och skjuta till tilläggskapital till bankerna. Viktigt är att regeringarna får inflytande och aktier i gengäld, tills bankerna igen klarar sig på egna ben.
Det vore bäst, att Grekland lämnar euro-området åtminstone för en tid, så de kan devalvera sin valuta och ta en ny start.
Euroländernas politiker tvekar. Vad händer vid en skuldsanering, hur flyttar man ut ett land ut euro-området för viss tid?
Napoleon brukade starta sina framgångsrika fälttåg med att säga: Låt oss sätta igång och så ser vi sedan...
Tyvärr är det tvunget, att lösa problemet Grekland med ett kraftigt klipp. Att bara slösa goda pengar för att rädda dåliga går inte i längden.
Grekland kvarstår som medlem i EU, så Chirac och vi alla andra kan glädjas över att landet som fostrade antikens lysande filosofer, är med i samma lag fortfarande.
Jag vet inte om Grekland fostrat någon stor filosof, som utvecklat ekonomins spelregler.
Man bör inte leva över sina egna tillgångar, kunde en tes ha lytt.
Jacob Söderman
