Sannfinnarnas 13 september...och SDP:s
Tisdagen den 13 september 2011 inledde riksdagen debatten om de lagförslag som lämnats vilande över nyval. Det var ingen småpotatis.
En beredskapslag, som möjliggör för regeringen att ensam vid en allvarlig kris för viss tid avskaffa de flesta medborgerliga rättigheterna. Enligt gällande lag måste presidenten godkänna förordningen, som betyder att regeringen får specialbefogenheter.
Enligt det vilande lagförslaget kommer presidentens roll att försvinna, regeringen dvs. i sämsta fall bara sex ministrar, kan besluta om saken. Naturligtvis måste riksdagen godkänna beslutet i efterskott, men regeringspartiernas röster räcker till. Den folkvalda presidenten sidsteppas.
En ny vallag som skulle betyda att hela landets röster avgör vem som väljs till riksdagen. Nu avgör de röster som avges i en valkrets. Det skulle i praktiken betyda att regionernas röst skulle minska och partiernas skulle öka på det nationella planet.
Den 13 september nådde sannfinnarna botten ideologiskt - sett ur min synpunkt - och socialdemokraternas riksdagsgrupp botten genom sin skrala arbetsmoral.
Rösträkningen blir krångligare. Den kan knappast avslutas på valnatten så en kandidat kan vara invald på natten, men ersattas av en annan senare. Denna andra kunde komma från en helt annan valkrets. En SFP:are kan tro sig vara vald från Vasa på natten, men kan senare ersättas av en sannfinne från Uleåborg.
En reform av grundlagen , som går ut på att minska presidentens makt. Socialdemokraterna lyckades förhindra den dåvarande regeringens försök att helt spela ut presidenten i utrikespolitiska frågor. En lagmotion av undertecknad godkändes, som förhindrar trakasseri av presidenten.
Är presidenten och regeringen oense i en utrikespolitisk fråga kan riksdagen avgöra tvisten, men endast i plenum i en offentlig behandling efter en utskottsbehandling. Regeringen föreslog att en hemlig behandling i utrikesutskottets skulle ha räckt till för att omintetgöra presidentens åsikt.
Man kunde ha väntat sig att den socialdemokratiska gruppen skulle ha förberett sig extra noga för denna session. Särskilt gruppens ledning och medlemmarna i grundlagsutskottet borde ha varit där beväpnade till tänderna med goda argument.
Men nej. Inga socialdemokrater syntes på talarlistan. De hade "viktigare saker" för sig.
Gruppordföranden Jouni Backman och grundlagsutskottets ordförande Johannes Koskinen hade rest till Petersburg med utrikesutskottet. Var de andra ansvariga var är oklart.
Detta ledde till att sannfinnarnas välförberedda talare dominerade debatten. Kari Rajamäki och Ilkka Kantola kom med korta, goda stickrepliker. Mikael Jungner gjorde ett litet inlägg. Ingen av dem tog riktigt kamp med sannfinnarna, utan de få sossarna i salen följde tyst med deras förehavanden.
Sällan har jag skämts för socialdemokratin så mycket som den gången. Varför låter man sig väljas till riksdagen om man inte sköter sitt arbete?
Orsaken till frånvaron är antingen ett illa planerat arbetsschema eller lättja eller okontrollerbar lust att resa land och rike runt.
" Join the parlament and see the world, brukade Ralf Friberg säga lätt ironiskt.
Sannfinnarna fick upp farten och Jussi Niinistö travesterade på ett historiskt känt citat:
"När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min pistol" ursprungligen "Wenn ich Kultur höre..entsichere ich meinen browning!"
Citatet är ursprungligen taget ur SS-officeren och den ledande Nazipoeten Hanns Johst skådespel Schlageter (1933) skrivet inför Hitlers 44 års dag. Det är ett uttryck för nazistisk ideologi och gör narr av demokratiska värden som t.ex. jämlikhet och broderskap. Man vill bl.a. avväpna röstande republikanska svin!
Citatet blev världsbekant genom att Hermann Göring ofta använde det. Han var Hitlers andre man och blev dömd till döden i Nürnberg och hängd för sina brott mot mänskligheten.
Jussi Niinistö modifierade citatet litet. Istället för kultur använde han ordet parlamentarism. Det sista ordet pistol lämnade han bort. Men vad annat osäkrar man utom ett vapen, sin tunga kantänka?
Göring avskydde säkert parlamentarism lika mycket som kultur, så ändringen skulle nog ha fallit honom i smaken.
Socialdemokraterna Rajamäki och Kantola protesterade, men det nya vänsterförbundets Markku Mustajärvi ställde sig på Niinistös sida. Niinistö hade ju inte sagt ut ordet pistol...
Samma dag, den 13 september 2011, skrev en annan sannfinsk chefsideolog, Jussi Halla-aho att "endast en militärjunta kan rädda Grekland ur krisen."
Grekland styrdes av en militärjunta 1967-74. Den förbjöd alla former möten och sammanträden samt införde censur och respekterade inte medborgerliga rättigheter. Den skickade cirka 2000 personer, mest vänsterpolitiker och fackligt aktiva till tortyrcenter och fångläger. Politiska mord och försvinnanden förekom.
Precis som Niinistö i plenum retirerade Halla-aho efteråt och tog bort sitt facebook-uttalande, men hänt är hänt. Herrarna hade visat vad de går för.
Jag hoppas innerligt att de socialdemokratiska riksdagsledamöterna koncentrerar sig på sitt riksdagsarbete. De bör vara på plats när viktiga debatter i riksdagen sker.
De bör förbereda sig noga och visa kurage och ta strid med de högerelement som under Soinis beskydd lyckas ta sig in i riksdagen och vars arbetsmoral man däremot, tyvärr, måste beundra.
Den 13 september nådde sannfinnarna botten ideologiskt - sett ur min synpunkt - och socialdemokraternas riksdagsgrupp botten genom sin skrala arbetsmoral.
Det var ingen god dag för parlamentarismen.
Jacob Söderman
