Som medborgare blir man frustrerad och irriterad
Under den ekonomiska kris som nu pågår kan det hända att en normal medborgare kan få riktiga mardrömmar. På nyheterna talas om stora summor som Finland ska garantera och EU ska låna till medlemsländer vilka har framställt sin ekonomi i en förskönad dager och vars bankvalv nu gapar tomma. Månne dessa länder har ljugit?
Utgående från det man hör på nyheterna får inte ens en med hyfsat goda insikter i ekonomi riktigt kläm på vad det är frågan om, egentligen.
Jag misstänker en konspirationsteori.
Det har kommit några nya påverkare som blandat sig i politiken. Den största av dem heter Marknaden. Vi lever inom EU:s ekonomiska område och Marknaden är den part som har mest att säga till om. Förut talade vi om Marknadsekonomi, men nu har Marknaden blivit en Gud som styr och ställer över vad politikerna bör göra och bestämma. Våra politiska aktörer blir alldeles vita i ansiktet när det på nyheterna sägs att Marknaden reagerat med oro. Jag har alltså lärt mej att man inte får göra marknaderna oroliga och nervösa.
Under bankkrisernas tid har det även uppkommit amerikanska företag som bedömer länders kreditvärdighet. Finland har ännu +AAA klassifikation. Flertalet EU-länder har inte det. Enligt min mening är det så att dessa klassificerande företag fungerar enligt affärsprinciper sålunda att någon äger dessa företag där det finns anställda ekonomer och avlönat folk som gör statistik. De läser resultaträkningar och drar slutsatser. Vilka ägare finns det egentligen bakom dessa företag. Är man lyhörd för ägarens intentioner när man gör en klassifikation? På dessa frågor har jag inte hittat några svar, men i politiska diskussioner är ordet "kreditvärdighetsbetyg" ett mycket farligt och skrämmande ord för politiker. Det är ett hot. Det betyder att det måste göras något så att kreditvärdighetsbetyget inte sjunker.
Den Europeiska Unionen har utsatt sina banker för granskningar. I dessa granskningar framkom inget alarmerande utan endast saker man borde uppmärksamma. Hur är det då möjligt att en del länders bankvalv står tomma? Då uppstår frågan om de amerikanska kreditvärderingsinstitutens ekonomer är mera kompetenta än de som utfört EU:s stresstest av bankerna?
Jag avundas inte politikerna som kämpar mot dessa två hot. Politikerna har ett ansikte medan Marknaden och Kreditklassificerarna är ansiktslösa amöbor vars intriger och sluga planer man aldrig kan vara säker på, och som gör att politikerna inte kan veta, vilket beslut som kan framkalla nervositet och oro och få till stånd till exempel att kreditvärdighetsbetyget sjunker.
Som medborgare blir man frustrerad och irriterad när man ser att de egna politikerna är så bekymrade. Vi har ju gett dem vår röst och den vägen fullmakt att göra besluten för oss.
Men det finns hjälp i nöden. Dessa nya amöbor har gjort livet lättare även för vanliga människor. Gallup-företagen finns ju till för oss. Vi behöver inte längre tänka efter vad vi har för åsikt om olika saker, för det sköts på affärsmässig grund så att dessa firmor ringer upp 2000 personer och frågar dem vilket parti de understöder. Sedan följer man bara med och håller med majoritetens åsikt.
Livet blir så enkelt bara vi minns att högakta den nya treenigheten: Marknaden, kreditvärdighetsbetygssättarna och galluparna.
