Varför vacklar Samlingspartiet?
Varför säger ordföranden för det största regeringspartiet, Samlingspartiets Jan Vapaavuori i dagens Helsingin Sanomat, att Finland inte behöver garantier av Spanien?
Det är ett märkligt utspel inte minst med tanke på att hela regeringens EU-stödpolitik vilar på principen att kräva garantier - en skrivning som var förutsättning för SDP:s regeringsmedverkan ifjol efter riksdagsvalet.
Före riksdagsvalet fanns det ju två linjer i fråga om EU-stöden; den borgerliga regeringens linje att bevilja stöd till euroländer utan garantier och SDP:s linje att vara med i stödpaketen bara om de innehåller garantier för finska skattebetalare. Kan det vara så att en del i Samlingspartiet aldrig har accepterat denna linjeförändring och i hettan av förhandlingarna börjar nu de egentliga tankebanorna i det ledande regeringspartiet avslöjas?
Vapaavuoris utspel är märkligt också med tanke på att regeringens finansminister och vicestatsminister Jutta Urpilainen förhandlar för tillfället nästan dygnet runt för att hitta en lösning till ett garantiavtal med Spanien. Att en central företrädarna av det största regeringspartiets gör ett utspel av det är slaget är inte en slump. Inte heller är det en axelryckning. Mycket, mycket mindre har orsakat regeringskriser tidigare. De närmaste dagarna kommer att vara intressanta med tanke på att se hur semestrande statsministern Jyrki Katainen lägger sina ord och om Vapaavuoris utspel talar om större svårigheter inom regeringen, svårigheter som isåfall kommer som en överraskning för socialdemokraterna. Det har varit självklart för alla från första början, att sixpack-regeringen ingalunda är ett kärleksäktenskap, men att det skulle finnas grundläggande meningsskiljaktigheter kring någonting man lyckades komma överens om i regeringsförhandlingarna är nog isåfall stora nyheter.
Samlingspartiets utspel är speciellt också mot den bakgrunden, att 95 % av finländarna vill enligt de sista förfrågningarna ha någon slags garanti för eu-stödpaketen. De sista 5-6 åren har Samlingspartiet varit försiktig med att säga någonting sådant i offentligheten, som inte skulle accepteras av merparten finländare. Kan det vara så att det dalande understödet har ökat nervositeten i Samlingspartiet och de försöker ge sig in på nya spår i politiken? Det är bra att komma ihåg att Vapaavuoris utspel för en månad sedan; då ville han kontra SDP:s rättvisepolitik med att säga att ökade inkomstklyftor är välkomna. Kanske det är så att Samlingspartiet är på väg mot sina rötter och har tröttnat på att härma de traditionella välfärds- och arbetarpartierna, vem vet.
Riksdagen kommer att sammanträda nästa vecka för att dra upp riktlinjer inför sommarens stora beslut om beviljande av EU-stödpaket till; Spanien, Cypern och eventuellt Grekland för tredje gången. Riksdagen, inte tidningsspalterna, är den rätta platsen för samtliga partier att uppdatera sina ställningstaganden i EU-stödpolitiken. För SDP finns det ingen orsak för linjeförändring; vi håller fast i vad vi lovade före valet - stöd kan beviljas men då bör skattebetalarnas pengar skyddas med garantier.
