Läslust – lärlust?
Nångång i början av 1950-talet sitter lilla B. och tragglar på i boken "Vi på Solgård". Hette boken så? Det gör detsamma, men den var skriven av Solveig von Schoultz och hade blå-vit-röda illustrationer. Inte så särskilt inspirerande, men säkert framstegsvänliga på sin tid.
Mmmmm-ooo-rrr. Vad blir det?
Mmmmm-iiii-aaa? Vad blir det?
Fffff-aaaa-rrrr rrr –ooo –rrr. Vad blir det?
Efter oändliga och ändlösa väsande på sss-yyy-rr och rullande på R i rrr-aaa-rrr klarnar det. Jag har ingen aning om hur länge det tog. Men kontentan var ungefär såhär:
Mia syr. Far ror. Mor är rar.
Vilken besvikelse. Vilken enorm besvikelse att lilla B. skulle lära sig läsa för att höra dessa intiga
meningar! Bortkastad tid, bortkastad energi, bortkastade bokstäver. Isch!!!
Lilla B. beslöt sig för att aldrig lära sig läsa för att texterna var så fjantiga. Vad brydde hon sig om Mias föräldrar och vad de gjorde. Och kunde man inte förresten kasta om rollerna? Mia kunde ro, Far kunde sy och Mor var fortfarande rar? Eller kanske Far var rar, Mia kunde ro och Mor kunde sy? Vem talade om Far och Mor. De var ju Mamma och Pappa.
Trettio år senare dök samma tanke upp när lilla V. skulle lära sig om Lena och Tor och vad de nu hette i grundskolans läsebok (lättaste versionen). Samma svettande och ångest, samma tragglande och samma obegriplighet i att de enskilda ljuden bildade ord, och att orden blev till berättelser, som kunde ta dig till främmande världar att utforska, fantisera om, drömma dig in i.
Då var jag mor och stora B. och inte rar alls. Far fanns inte. Och både roddbåt och synål saknades.
Efteråt har jag undrat varför läsinlärningen var så svår, så oinspirerande?
Vi har ju erövrat läsningen senare. Biblioteket är numera ett vardagsrum med skatter att upptäcka, med tillgång till både bokstäver, ljud och bilder. Och nya världar.
Med en rysning av fasa läser jag nyheter om de politiker som vill avgiftsbelägga boklån. Varför i himlens namn? Våra bibliotek hör till de mest demokratiska och terapeutiska samhällsinstitutioner som finns. Öppna för alla, oberoende av social status, ekonomisk ställning eller ålder. Idag när utslagningen är stor och de arbetslösas antal ökar, särskilt de unga arbetslösas antal, så är biblioteken en oas. Där kan du dricka dig otörstig, vederkvicka din själ, och lyftas till högre höjder.
Alla kommuner förtjänar fungerande bibliotek, som ett bultande hjärta, som ett fungerande vardagsrum, oavsett om kommunerna är små eller stora.
