Bästa kamrater! Hyvät toverit!
De orden hördes rätt ofta under partikongressen i Helsingfors. Intressant, för första gången upplevde jag SDP som ett tvåspråkigt parti på ett synligt sätt. Om jag jämför olika partikongresser alltså.
Det har funnits kongresser med motioner om att svenskan skall avskaffas och övriga rätt så otrevliga påhopp med negativa språkliga undertoner. Denna gång var det helt annorlunda. Och det är jag glad för.
För inledningsorden Hyvät toverit! Bästa kamrater! De hördes inte bara i de inlägg som FSD- delegaterna gjorde. Utan också från finskt håll. Våra egna, FSD:s delegater, gjorde förstås sina insatser på svenska, eller på svenska och finska. Nu är jag alltså både stolt och nöjd, för att travestera ett av våra slagord.
Däremot lämnade motionsbehandlingen en litet bitter eftersmak. För många, för mycket, för kaotiskt, trots tappra försök av bl.a. duktiga Tytti Tuppurainen att hålla i trådarna för en snabb och vettig behandling.
Ändringar behövs till nästa kongress i motionsbehandlingen. Som delegat hann jag inte med och missade t.ex. att göra min kommentar i några fall. Beklagar och beklagligt. Någonstans vägrade hjärnan att samarbeta, trots tappra försök att hänga med.
Men slutsummeringen är en positiv kongress, positiv föryngring i ledarskapet. Sånger och skratt, glada miner och framtidstro. Det är viktigt!
Och kanske särskilt i detta sammanhang ett varmt tack, från hjärtat ett varmt tack, till Mikael och Nils-Johan, våra nya parhästar, våra nya FSD-medarbetare för en aktiv och stilig insats under kongressen. Jeee! Ni klarade det med spets!
Britta Lindblom
