Hyllning till Röd Ungdom
Sitter och skriver detta på alla hjärtans dag.
Kommer ihåg från när jag jobbade i skolan hur eleverna kommit på att köpa rosor till varandra, och hur vi måste ta bort systemet efter ett par år, för det påverkade vissa för starkt.
Att vara den som inte fick en enda, att vara den som än en gång påmindes om sitt utanförskap. Det kostade för mycket smärta för att vissa skulle få glänsa, och däri ligger problemet. Hur skall man ta hand om de som inte får vara med utan att förstöra för de andra?
Det finns en årlig undersökning i Finland, där ungdomars mående tas upp. Det handlar om rätt så stora saker, utsatthet, sexuella trakasserier och droger. Siffrorna kan säkert läsas på flera olika sätt, men på det hela taget är det rätt deprimerande att se hur det som på 50 och 60-talet var stressnivåer som hittades hos ungdomar på anstalter nu är normaltillståndet i högstadiet.
Som politiker visste man att dök RU upp var det bäst att man var förbannat påläst på ämnet, för det var de, och de ställde besvärliga frågor och visste hur man röstat för två år sedan i frågan även om man själv glömt det.
Det är jobbigare att vara barn nuförtiden, ställs högre krav och inte bara från föräldrar och lärare, även från vännerna. Som vuxen så kan man bli rädd av att läsa för många rapporter. Det är en mörk bild av våra ungdomar de målar upp.
Och då är jag glad att jag känner ungdomarna i Röd Ungdom. Energiska, drivna och medvetna.
De är inte utan problem de heller, men de har valt att kanalisera sin frustration genom politisk medvetenhet, arbete för sina rättigheter och jakten på kunskap om hur man kan förbättra sin situation.
Under valkampanjen till Lagtings- och Kommunalvalet på Åland under hösten hade de och jag ett nära samarbete (vilket underlättades av att jag kände en hel del av dem sedan tidigare) som gick ut på att de ställde upp i kommunalval på Socialdemokraternas lista, men ställde sig bakom mig i Lagtinget. Därför att de visste att de inte skulle få in en kandidat i Lagtinget på egen väg.
Pragmatiskt och en klassisk win-win situation.
En förening med 25-30 medlemmar som syns överallt där de är med i debatterna, har en flagga större än vissa medlemmar och som inte viker sig använde det de hade.
Med entusiasm, arbetsvilja, medvetenhet och en känsla av att "Du har inte en chans, Ta den!" så ändrade de hela spelplanen inför ett massivt borgerligt motstånd på Åland.
Plötsligt hade alla partier ungdomsgrupper, de andra var dock små och ingen av dem har överlevt vintern, ungdomsfrågor var på tapeten och Ungdomsparlamentet gick av stapeln. Det dominerades av RU-gruppen som fick igenom samtliga sina motioner inför ett splittrat borgerligt motstånd. Som en av dem så klart uttryckte det "Det hjälper att ha en ideologi i ryggen".
Och de debatterade, som de kunde debattera. De höll (och håller fortfarande) veckomöten som utvecklats till kurser i politik, historia, retorik, insändare och aktivism. Allt från ekonomi till revolution, från Goldman till Palme har debatterats och gåtts igenom
14-15-åriga flickor steg upp i talarstolen på parlamentet och uttryckte sig klart och koncist och med en styrka som bara kommer av att man vet att man har stöd hos sina likar. Det var väl det som mest gjorde att man reagerade på dem. Ingen i gruppen var någonsin helt utan åsikter, alla fick säga sitt och alla togs på allvar.
Som politiker visste man att dök RU upp var det bäst att man var förbannat påläst på ämnet, för det var de, och de ställde rätt frågor, och besvärliga frågor och de visste hur man röstat för två år sedan i frågan även om man själv glömt det. Jobbigt om man hade slarvat med förberedelserna, underbart när opponenten utsattes för det.
Röd Ungdom skrev om arbetsplanen för ungdomspolitik, de är självständiga, fria från bindningar och villiga att ta debatterna där de hittar dem. Men framförallt, de stöttar alltid varandra och släpper inte iväg en kandidat eller medlem till en debatt utan att ha gått igenom och slipat argumenten tillsammans som grupp. För de är en sann förening av likatänkande, även om alla sorters socialism ryms under deras paraply.
De är aktiva, kunniga och mina vänner. Man kan ha det sämre här i livet.
Internetsidan till RU om ni vill veta är www.rodungdom.ax
Igge Holmberg
Abl:s nya kolumnist Igge Holmberg är enligt egen beskrivning en gammal husockupant och direkt aktivist som nu är för tjock för att kravalla så han har gått in i politik på lagtingsnivå istället. Han är tredje generationen lagtingspolitiker och sitter i Lagtinget på Åland för Socialdemokraterna. Holmberg är också medlem av Mariehamns stadsfullmäktige och socialnämnd.
Han bor ensam med sina böcker och läser mer än vad som är bra för honom och tillbringar den lilla fritid han har med att måla små dvärgar till spelet Warhammer och trivs bra med livet i största allmänhet
.
