Likvärdighet är en insikt, inte en åsikt
Allas lika värde är inte en åsikt. Det är en insikt.
Oberoende av kön, hudfärg, sexuell läggning och yttre ting som nationalitet, språk, religion eller politisk åskådning är alla människor i hela världen lika mycket värda och skall ha lika rättigheter. Inte "borde", utan "skall". Det är inte diskutabelt.
Det handlar inte ens om värderingar. Det är en självklarhet. Det har sin grund i hela mänsklighetens samhörighet, även om den ofta suddats ut på grund av rädsla, hat, makt- och annan girighet samt olika inskränkta faktorer i uppfostran - i familjer, samhället eller olika institutioner.
När man väljs till en ledande position i samhället borde man ha kommit så långt i sin personliga utveckling att man inte mera låter varken sina egna begränsningar eller olika läror hindra sig från insikten. Det är ett krav som jag ställer även nu, när presidentvalets andra omgång närmar sig.
Min kandidat ska inte tvivla när det gäller allas lika värde och rättigheter.
Min kandidat ska inte tvivla när det gäller allas lika värde och rättigheter. Han (det blir ju "han" den här gången) ska inte behöva tänka på hur man borde svara på denna fråga för att få röster. Svaret ska vara självklart.
Saker som kommungränser, pengar och EU handlar om politik. Man kan fråga vad kandidaten tänker om sådana saker, även om de inte direkt hör till presidentens område. Man kan ha åsikter om politik och man kan diskutera och kompromissa. Sakfrågorna är viktiga, men de säger inte allt om en människa.
Ens människosyn däremot säger allt. Det berättar också om man passar till en maktposition där man påverkar sina medmänniskors liv - om inte annat, så genom att vara en opinionsledare.
Världen har hamnat långt utanför det grundläggande, även om en hel del positivt håller på att ske och insikterna ökar. Tack och lov, det har man sett nu också, under valets första omgång.
Men på grund av denna långvariga främjande från det väsentliga samt brist på empati har också marknadskraften, alltså girigheten i stor skala, fått den makt den nu har. På ett eller annat område styr de stora pengarna i världen allas liv. Och, för det mesta, inte till det bättre! Det är en realitet, men ändå inget övermäktigt, om tillräckligt många människor i maktpositioner inser vart det leder.
Mer och mer protesterar "vanliga människorna" mot pengarnas makt. Men trots allt ser alla inte sambandet när det gäller att rösta i ett val. "Att främja handeln har högre prioritet än mänskliga rättigheter under presidentens utlandsbesök" hade bara en presidentvalkandidat "nästan samma åsikt" om i valmaskinen, och denna kandidat fick allra mest röster.
Det har jag svårt att förstå. Mänskliga rättigheter skall prioriteras alltid, överallt, utan ett enda undantag.
Det är därför jag inte röstar på marknadskrafterna och bankvärlden. Jag röstar på människorättigheter, fredsarbete, diplomati, erfarenhet från internationellt arbete och kunnande - även ekonomiskt sådant.
Men vem än folket röstar till landets ledning kan och skall vi enligt demokratin leva med. Huvudsaken är att vi alla vet vilket val vi nu deltar i och vad som hör till presidentens tjänsteuppdrag.
Jag vill inte höra något oväsentligt svammel som enbart föds av trångsynthet - jag vill tro att människorna vet vad som är viktigt. Vi röstar inte i en skönhetstävling, inte heller om presidentens partnerskap eller tillhörighet till olika institutioner. De saker har föga med presidentarbetet att göra.
Det hör inte till presidentens uppgifter under hans mandatperiod att gå till sängs med folk - och annars har hans privatliv på den här punkten ingen som helst betydelse. Men hans människosyn och hans sätt att försvara alla människors lika rättigheter både i Finland och utomlands har.
Leena Furubacka
