Medborgarråd - ett steg mot ökad delaktighet
Sedan drygt ett år tillbaka har man på Vasa universitet arbetat kring, både praktiskt och med forskning, deliberativ demokrati. Inom ett av de konkreta projekten har jag sedan augusti varit involverad och planerat och verkställt Finlands första medborgarråd för äldre personer. Äldre personer i detta sammanhang är de som är 65 år eller äldre. Jag kommer i en senare kolumn att berätta om vad rådet kom fram till. I denna del vill jag ge en bild av vad medborgarråd är, som idé och metod.
Hur ska vi få medborgarna aktiva i frågor som är viktiga för dem? Hur ska beslutsfattare få den information och kunskap så att de kan göra bra och hållbara beslut, inte bara ekonomiskt hållbara - utan även socialt hållbara? förändringar i kommunkartan i vårt land blir detta ännu viktigare: folkomröstningar, enkäter, hörandetillfällen – har de månne levt sin tid? Borde vi hitta nya former då vi vill ha kunskap inför viktiga beslut.?
Det är dags att förflytta sig från illusionen av delaktighet till ett sätt att verkligen kunna påverka.
Traditionell samhällelig medverkan svarar helt enkelt inte mot de växande utmaningarna i vårt samhälle. Dessa utmaningar är till exempel att vi fjärmar oss allt mera från varandra, i denna indivualismens tidevarv, och vår empatiförmåga sätts på spel, det vill säga individens förmåga att sätta sig in i en annan människas situation. Deliberativ demokrati är ett steg mot ökad och "äkta" delaktighet.
Varför är vanliga hörandetillfällen ofta inte tillräckliga? För det första är frågor som kräver delaktighet, i vilken ingår förankring och legitimitet, så pass komplicerade, mångbottnade och värdeladdade att vanligt deltagande helt enkelt är för kort, tidsmässigt. För det andra deltar oftast de som annars är aktiva (eller de redan frälsta eller totalmotståndare till något).
Dessutom kännetecknas oftast diskussionerna under dessa hörandetillfällen oftast av allt annat än respekt för den andra. I sin värsta form är delaktighet endast en illusion, där man söker legitimitet för redan fattade beslut. I traditionella höranden är oftast utgångspunkten att människors åsikter eller uppfattningar inte förändras utan är konstanta, inom deliberativ demokrati är synen den att individers åsikter kan förändras.
En förankrad medborgaropinion utvecklas då olika åsikter stöts och blöts, då man för en mångsidig diskussion, får mångsidig information och behandlar frågeställningar omfattande. Det är dock fråga om en lång process, och för att få en förankrad medborgaropinion krävs mera än hörandetillfällen.
Ny kultur kring delaktighet
Det är dags att förflytta sig från illusionen av delaktighet till ett sätt att verkligen kunna påverka. De innovationer som föds ur deliberativ demokrati, det vill säga diskuterande, reflekterande och övervägande demokrati, är ett steg mot skapandet av en ny kultur kring delaktighet i det finländska samhället.
Under 1970-talet utvecklade man i USA ett format som spridit sig runtomkring i världen som kallas medborgarråd (finska: kansalaisraati, engelska: Citizens´Jury) och som format kan användas för att stärka deliberativ demokrati.
Som förebild för medborgarråd finner vi den amerikanska domstolen, med dess jury, där jurymedlemmarna hör olika parter, utfrågar och till slut kommer till ett beslut, eller en "dom". På samma sätt samlas en rad personer till ett medborgarråd för att tillsammans behandla den frågeställning som getts till dem.
Bakom beslutet att arrangera medborgarråd står oftast en kommun, stad, och varför inte en hel region. Så var fallet med Äldre personers medborgarråd, ett samarbetsprojekt mellan BoWer och Innoby, dvs med regionall och nationell förankring. Frågan gick till samarbetsområdet Vasa-Lillkyro-Laihela och Kust-Österbottens samkommun K5.
Ett förberedande team fokuserade på frågeställningen som aktualiserats i och med den kommande äldreomsorgslagen. Nu var det dags att fråga de äldre själv hur de vill ha det.
Ett sampel på 55 personer från båda samarbetsområdena anmälde sig frivilligt.
Det var i detta fall inte fråga om direkt marknadsföring (utskick via befolkningsregistret), budgeten tillät inte det, utan via medier, organisationer och kommunernas anställda inom äldreomsorg etc.
Meningen var att bilda ett miniatyrsamhälle som statistiskt motsvarade de områden som representerades. Detta lyckades väl, ingen grupp dominerade och kvinnor, män, olika åldrar (äldsta född 1924), olika yrkesbakgrund och olika grad av aktivitet. Detta är en viktig process, att lotta ut vilka som ska höra till rådet utifrån anmälningar.
Ett annat färskt exempel är från yrkeshögskolorna i Vasa, Vasa yrkeshögskola och Yrkeshögskolan Novia samarbetar i och med att de ska ha sin verksamhet inom samma campus år 2014. För att lyckas bra med detta beslöt man att skapa ett studeranderåd som också var en miniatyr av de båda skolorna, både vad gäller språk, linjer och årskullar.
Studeranderådet diskuterade i deliberativ anda det nya campusets läromiljö, med alla utmaningar som kan finnas, särskilt språket (finska och svenska under samma tak).
Efter att man skapat dessa minisamhällen utifrån anmälningar kontaktas deltagarna, idealet är ett medborgarråd på 22-26 personer. Till Äldre personers medborgarråd valdes 26. Alla tackade ja och endast tre fick förhinder.
Medborgarrådet förhör expertvittnen (sakkunniga), för en mångsidig diskussion och först därefter ger rådet ett offentligt uttalande.
Gruppdiskussionerna bör gå till så att det hålls inom ämnet, att ingen kan dominera, att alla blir hörda osv, detta garanteras av att det i gruppen finns med utbildade gruppledare om inte själva deltar i diskussionen men är till hjälp, dessa kallas facilitatorer (möjliggörare).
För att ett medorgarråd ska lyckas behövs lång och bra planering, det är inget man gör på någon vecka utan det tar flera månader. Ett samspel som utgör en miniatyr av samhället.
Susann Sjöström
Illustration: Leif Sjöström
