Pissa längst-syndromet
År 2009 motsvarade den rikssvenska maktelitens inkomster i genomsnitt 15 industriarbetarlöner. I den översta eliten var löneskillnaderna ännu större. I de 50 största bolagen förtjänade en vd i genomsnitt 12,2 miljoner kronor i året. Det motsvarade 41 industriarbetares löner.
1980 hade en vd en inkomst som motsvarade 9 arbetarlöner.
1994 började chefslönerna verkligen skjuta i höjden. Nu förtjänar de bäst betalda cheferna lika mycket per månad som samma vd förtjänade per år 1993.
Det handlar alltså om det klassiska tävlingsmomentet för småpojkar: Vem pissar längst? Jag deltog själv ivrigt i den tävlingen, utan att riktigt lära mig tekniken.
Vad var det som hände 1994? Den prisbelönta reportern Andreas Cervenka har en förklaring i sin kolumn i Svenska Dagbladet (14 november). År 1994 blev det obligatoriskt för bolag på Stockholmsbörsen att redovisa ledningens löner.
Lönerna publicerades och då kom toppdirektörerna underfund med vad konkurrenterna förtjänade. Cervenka hänvisar också till ett uttalande näringslivsmogulen Michael Treschow gjorde i Dagens Nyheter:
Man skall inte glömma fåfängan. Det är inte kul att ligga längst ned på den rankingslistan.
Det handlar alltså om det klassiska tävlingsmomentet för småpojkar: Vem pissar längst? Jag deltog själv ivrigt i den tävlingen, utan att riktigt lära mig tekniken.
Naturligtvis skall en bra chef ha bra lön, men vem är så duktig att han/hon är värd 10-25 miljoner i årslön? Och hur gör de av med alla sina pengar?
Jämfört med USA är Sverige rena låglönelandet för direktörer. John Hammergren på Pharmeceuticals håvar in 890 miljoner kronor per år. Klädskungen Ralph Lauren 454 miljoner och Walt Disneys Robert Iger 363 miljoner.
De här uppgifterna är från LO:s årliga rapport "Makteliten – Alltid mer, aldrig nog". Jag har bara läst den refererad och motsvarande uppgifter från Finland har jag inte.
Jag misstänker att det är precis på samma sätt här som i Sverige. Undra på att Sannfinländarna har luft under vingarna.
Mats Nyby
