KOLUMN: Folkets ansvar över maktens avarter
Har folket något ansvar för hur folket styrs?
Enligt principen om representativ demokrati har den det. Folket väljer makthavarna och om dessa beter sig dumt och omoraliskt har folket valt fel.
Jag brukar normalt inte fästa särskilt stor uppmärksamhet vid Paul Lillranks kolumner i Hufvudstadsbladet, men den här gången gjorde jag det. Han frågade för ett par månader sedan: "Aktivister kan tvinga ett företag att byta kurs. Men vem kan bromsa en stat med makt att utforma och övervaka reglerna, när den tar huvudlösa risker till förmån för stora väljargrupper, som alla nekar ansvar och säger sig vara de svaga i samhället som absolut inte får drabbas?"
Själv skulle jag inte utforma frågan i dessa ord. Men jag kan ställa upp på frågan: har de som röstar fram makthavare något ansvar för hur dessa makthavare beter sig? Det är naturligtvis situationen i Grekland som den här gången aktualiserar frågan. Det är, för mig i alla fall, ganska obegripligt hur de grekiska makthavarna har kunnat föra sitt land så käpprätt åt fanders som de har gjort. Och det har inte skett över en natt. Nej det är en utveckling som har pågått i över tio år. Kunskapen om vart överskuldsättning leder har också funnits tillgänglig. Regeringsmakten har bytts, men kursen har stått stadig.
Är det alltså de vanliga grekernas fel att allt har gått åt helvete för dem och att stora delar av Europa nu också kommer att drabbas hårt?
Ja, vad ska man svara på det? Det är faktiskt de vanliga grekerna som har röstat fram de grekiska regeringarna. Man brukar säga att folk har de makthavare de är värda. Det låter brutalt. Och dessutom är det faktiskt inte vi här i Finland som har röstat fram dessa klantskallar. Ändå får vi lida för det.
Senast de här frågorna ställdes med liknande styrka var efter andra världskriget. Vilket ansvar hade de vanliga tyskarna för att de röstade fram en regim som den nazistiska?
Från de västallierades sida gjorde man faktiskt sitt bästa att inte skuldbelägga de vanliga tyskarna för de oerhörda grymheter nazisterna hade utfört. Ändå vet vi att acceptansen bland tyskarna för naziregimen var skrämmande hög – och detta inte enbart på grund av rädsla för repressalier. Från sovjetisk sida var man mera beredd att utmäta kollektiv skuld.
Nu vill jag på intet sätt jämföra den grekiska regeringen med den nazistiska ledningen. Det rör sig om kvalitativt helt olika saker. Men det är ett faktum att de grekiska regeringarna under en lång tid har betett sig omoraliskt och på ett sätt som drabbar helt oskyldiga människor – inte bara i Grekland utan i hela Europa och eventuell ännu längre borta.
Själv är jag en varm vän av representativ demokrati. Men vilket ansvar har jag för att jag röstar rätt när jag röstar fram mina representanter? Om jag ger min röst åt någon som inte visar sig fylla måttet, är jag då medskyldig?
Jag har inget svar på den frågan, men jag kastar gärna ut den och det vore roligt om vi kunde skapa ett meningsutbyte om den saken.
Jan-Erik Wiik
