Insändare 05.01. 13.18 Uppdaterad 05.01. 13.18 Kommentera

Alla partier har en ko i diket

Nu ber alla partier om stöd för sina kandidater i det kommande presidentvalet. Det är ju riktigt roligt egentligen.

Sedan den 7.12.2004 har arbetskraftsmyndigheterna, riksdagen och regeringen, tillåtit att telefonoperatören får uppbära extra telefonavgifter av dem som ringt till arbetskraftsbyråerna. Enligt justitieombudsmannen är dessa olagliga. Härav följer att de som erlagt dessa olagliga avgifter enligt grundlagens 118 § skulle ha rätt till ersättning ur allmänna medel.

FSD:s senaste kongress sa nästan enhälligt uttryckligt nej till ersättningar.

Jag skickade i början av december ett öppet brev till alla riksdagsmän om detta. Fyra riksdagsmän hörde av sig, trots att jag meddelade att jag inte är intresserad av att höra av dem. Två av dessa bekräftade endast att de mottagit brevet.

En tyckte att det måste var tungt för mig att förakta alla riksdagsmän. Jag svarade att det är nu inte alls tyngre det än det förakt för grundlagens stadgade rättigheter för de skadelidande, som man tydligen hyser bland alla riksdagsmän.

Den fjärde skickade ett långt brev om vad ifrågavarande riksdagsman gjort för att få slut på de extra avgifterna. Bra, eftersom det borde ske det också, men huvudsaken, ersättningarna enligt grundlagen, därom hade man ingenting att säga.

Nu har alla partier egen ko i diket. Människor från alla partier har nog drabbats av de olaga telefonavgifterna. Det måste vara så, därför att det här har pågått såpass länge och arbetslösheten drabbar människor i alla politiska partier. Man är inte immun mot arbetslöshet fast man har partibok.

Nu ber då alla partier om stöd för sina kandidater i det kommande presidentvalet. Hur skulle det nu vara om man i alla partier tog tag i saken, såg till att det blev slut på de extra telefonavgifterna, och också såg till att ersättningarna enligt grundlagen utbetalades till de skadelidande. Sedan kunde man begära stöd för det egna partiets presidentkandidat, med lite renare gloria än förut.

Eftersom alla partier har en egen ko i diket, så borde man kunna uppnå lika bred majoritet om ersättningarna som om att inte utbetala dem.
Om jag tänker rösta? Jo, då. Jag vet bara inte om det kommer att finnas något parti vars kandidat är värd en röst av en sådan rättvisekrävande utböling som undertecknad.

Man kan ju alltid markera det genom att skriva "någon annan" på valsedeln.

Ingmar Forne