Det europeiska temåret Stoppa fattigdomen utmanar att bygga ett samhälle för alla. Under temaåret ifrågasätter man invanda föreställningar och vill fästa mediernas uppmärksamhet vid fattigdom och social utslagning. 

Social-och hälsovårdsminister Liisa Hyssylä sade vid temaårets invigningstillfälle i februari att ”alla personer som klarar av att jobba bör ha möjlighet att förbättra sin sin levnadsstandard och ställning genom arbete . Fattiga eller socialt utslagna personers grundläggande rätt till ett mänskovärdigt liv samhälleligt och fullvärdigt. En tillräcklig nivå av grundtrygghet skall tryggas.

Hon sade vidare att det behövs omfattande samarbete och mod att ta itu med saker .” Få nu se vilka lösningar den borgerliga regeringen nu tar till?

Dethär har ju socialdemokraterna påtalat och lyft fram redan under senaste år, men regeringens tröghet har varit enorm i att förbättra socialskyddet och den har varit döv för uttalanden om att fattigdomen ökar. Man utgår ifrån att bara man justerar socialskyddets minimisystem får man resultat. Vi har människor, som lever i oskäliga förhållanden, inte enbart av den orsaken att de inte får tillräckligt höga förmåner, utan för att de t. ex inte får mentalvårds - och missbrukarvårdstjänster. Via det offentliga servicesystemet kan man till en del också sköta utkomststödet.

Asta Seppänen, Raseborg, sdp

 

 

Det har blåst upp en livlig diskussion kring den s.k. medieavgiften. Många anser att den borde ingå i statsbudgeten. Denna åsikt har t.o.m. framförts av två stora partier. Jag har svårt att fatta att man ens föreslår något sådant, speciellt av partier som har ett ansvar för landets ekonomi. Det verkar som om både minister Suvi Lindén och politikerna är rädda för att komma ut med konkreta förslag med kommande valresultat i tankarna.

Som läget är nu betalar alla som har TV en avgift på 200 € per år, men radiolyssnarna åker snålskjuts. Jag har samma åsikt som en insändarskribent i denna tidning, att går man på bio löser man en biljett. Men om man går in för att kostnaden skall tas ur statsbudgeten så är inte steget långt till att vi också borde få tågbiljetterna gratis, eller Fortums olja gratis i våra oljetankar. Jag anser att det som vi förbrukar  borde vi alltid betala för, oberoende om producenten är ett stats- eller privat bolag.

Ett betalkort till dem som tittar eller lyssnar kunde vara ett alternativ, men det torde vara svårt att förverkliga i praktiken, speciellt kontrollen. Ingen skall föreställa sig att vi som har datorer, skulle få gratis nytta av den info YLE  distribuerar om vi använder internet. Man betalar för det i form av bredbandsavgift. Vill man i TV  titta på flere kanaler än standardkanalerna betalar man också för detta med extra tittarkort. Vi pensionärer har dock också en fin förmån med tåg- och flygbiljetter i och  med pensionärskooden som finns på vårt FPA-kort. Det kan inte vara världens svåraste sak att komma med förslag som skulle beakta de som har ekonomiska svårigheter med att betala medieavgiften. Det är bara att studera hur man sköter dessa frågor i andra länder.

Det finns många länder i Europa som har medieavgift, och om vi ser på Tyskland så har man en radioavgift på 66 € per år (TV:n 204 €), eller Danmark som har en radioavgift på 41 € per år. (TV avgiften 294 € som är ett pris för färg-TV, dator med internet, PDA, 3G telefon ,TV-spel och liknande)  I Storbritannien har man 61 € per år för monokrom TV som ges till de äldre. Medlen finansierar BBC. Irland har 155 € per år (gratis för alla 70 år och äldre och för vissa 66 år och äldre. Medlen finansierar RTE). I Sverige är avgiften 187 € (2076 kr) för TV-innehav enligt 2009 års prislista. Österrike har TV-avgift 206-243 €/år och radioavgiften 60-73 € (varierar i olika delstater) Mycket olika variationer finns i EU, som t.ex i Grekland därTV-avgiften är en del av elräkningen och betalas i proportion till fastighetens areal. Avgiften finansierar sändningarna i ERT i Grekland, såsom också i Södra Cypern för CyBC-radion.

Vi har i vårt land ett bra socialsystem som oftast hjälper de som behöver hjälp. Men statens budget kan inte finansiera allt. När staten lånar 10-13 miljarder varje år för driften, så måste de ansvariga i regeringen också ta ansvaret för hur vi skall betala skulder som redan är uppätna.

Skärp er beslutsfattare så YLE kan börja planera sin egen strategi, för planeringen i ett så stort bolag är krävande också med tanke på konkurrensen i massmedia. TV-avgiften som den nu är motsvarar ungefär priset på en dagstidning, och vi kan alla fundera på om vi vill ha båda eller bara den ena infokanalen.

Veikko Wigren.

 

 

Sjukvårdsdistriktets direktör Göran Honga uttalade sig i tidningen Pohjalainen 20.3.2010 om behovet av ett rehabiliteringscenter i Österbotten i samarbete med landskapen Österbotten, Syd-Österbotten och Mellersta Österbotten.
 
En god idé som bör tas tillvara! En utmärkt plats vore ju Kristinestad där vi harfärdiga utrymmen på sjukhusbacken, där  moderna operationssalar, rehabiliterings- och konditionsutrymmen färdigt.

Där kan man rehabilitera reuma-, geriatri-, neurologiska- och opererade patienter. En utmärkt plats, lungt ställe med fin natur och nära till centrum. Detta skulle också passa in i visionerna som stadsstyrelsens ordförande Hans Nybond har om åldringsvården i framtiden, utrymmen räcker till alla.

Nu bör Kristinestad agera fort och börja lobba genast, och kontakta alla tre sjukvårdsdistrikten i Österbotten, det måste ju vara billigare att utnyttja och använda färdiga utrymmen, kanske med några små ändringar och investeringar
istället för att man bygger ett nytt center för många miljoner på ett annat ställe när utrymmen finns redan i Kristinestad.

Låt inte tillfället gå ur händerna!

Sixten Lindfors

Ni som styr och ställer, tag ett stadigt tag om klubban och bulta den i bordet endast med kloka beslut i tankarna,  i synnerhet de som gäller demokrati. Jag har lagt märke till , och inte bara jag utan många av oss som undrar vad  det är för en demokrati när väljare, arbetare, skattebetalare, boende o.a personer anser att ett akut behov av ändring inte följer demokratiska behov.

När statsminister Matti "Maito" Vanhanen är på semesterresa eller arbetsresor får han ett stort behov att komma med olika idéer och förslag. Det måste konstateras att något vettigt förslag har han inte kommit med ännu.
Efter sin skidtur i Lappland föreslog han att pensionsåldern skall höjas som det blev en stor polemik om. Nu senast när han kom från Afrikas savanner fick han idén om att strejkrätten skall begränsas. Han vill tillbaka till 1918.

Bengt Dahlqvist

Jag skulle gärna åt mig få bekräftat varför  vårt land har ungdomar sända för att kriga, döda och eventuellt själv bli dödade i kriget i Afghanistan. Man diskuterar för tillfället att sända ännu flera. Jag skulle gärna önska mig konkret information om vad vi socialdemokrater egentligen är av för åsikta om till viken nytta detta är för vårt land. Jag är medveten om att jag berör för många en ömtålig fråga men jag vill lyfta denna " katt " på bordet för en diskussion.
Jag väntar på tillrättavisning.

Ulf " Putte " Lindström

Jag upptäckte att Mats Hilli igår (16 mars) skrivit en kommentar till min kolumn om pälsdjurshållningen. Så här skriver han:
"All form av djurhushållning är etiskt förkastlig om man närmar sig problematiken ur synvinkeln att djurens liv har ett värde. Kossor eller minkar, spelar ingen roll, bägge är fastkedjade för att producera en vara för människans bruk (hela "luomu"-grejen är bara en friare form av fångenskap). Sedan är det en annan sak om vi delar bilden i Första Mosebok att det är människans gudomliga rätt att förvalta Skapelsen såsom man (eller Gud) vill. Bibeln förtäljer ju att Gud skapade boskapsdjur till boskapsdjur."

Jag är köttätare. Få saker är så njutningsfulla som att steka en fin bit nötkött och ha ett glas med ett gott matlagningsvin till hands nära spisen. (Ett matlagningsvin är ett som man dricker när man lagar mat).

Men samtidigt ryggar jag tillbaka för Bibelns och kristendomens syn på människan och naturen; att människans vore satt att härska över de andra djuren och behärska naturen. Det är inte min syn.

Jag känner betydligt mera sympati för en del österländska uppfattningar om att allt liv är heligt. Men det är i praktiken fullkomlig omöjligt att helga allt liv. Bakterierna är också levande. För att inte tala om myggor.

Det hela leder till en räcka etiska spörsmål som inte är alldeles lätta att besvara. Vi måste leva med det. I never promised you a rose garden. Ingen lovade oss ett liv utan svåra frågor.

Jan-Erik Wiik

Den nya webbversionen av Arbetarbladet är ett ypperligt instrument för att höja både debattnivån och debattfrekvensen inom rörelsen. Många gamla trogna ringrävar har redan tagit fasta på det och jag hoppas att fler gör det. En rörelse utan inre debatt har ingen bra framtid, tror jag. Vi måste kunna diskutera också sådant som vi är oense om.

För ett par veckor sedan skrev jag en kolumn om pälsdjurshållningen. Jag vet att många inom FSD inte delar mina synpunkter och jag hade hoppats att någon skulle ha reagerat. Än är det det för all del inte för sent.

En annan fråga som delar oss är förhållandet till religionen och kanske speciellt förhållandet kyrka/stat. Vid förra distriktskongressen var vi överens om att gå vidare med den debatten. Det vore kanske dags nu. Jag kan mycket väl tänka mig att skriva en kolumn om det, men det vore minst lika roligt (roligare faktiskt) om någon annan startade den debatten. Jag lovar att ta del i den.

Jan-Erik Wiik

När jag nu har korsat pennan med Veikko Wigren i kommentarerna till artikeln om Erkki Tuomiojas åsikt om klasssamhällets come-back, så är det på tiden att korsa pennan riktigt ordentligt.
Wigren skriver nämligen att man är en dålig socialdemokrat om man inte går och röstar.
Vi skall nu göra det här enkelt och konkret.

Låt oss anta att undertecknad ställer upp i ett val där Veikko är väljare. Jag går till val med ett enkelt tema. Jag lovar nämligen att jag inte skall kasta sten på Veikkos köksfönster och krossa rutan, om han röstar på mig. Veikko tror på det där och röstar på mig.

Efter valet så går jag och kastar in en stor sten genom Veikkos köksfönster. Och mot mandatperiodens slut går vi till val igen. Jag idkar s.k. självkritik och låter förstå att det nog var väldigt dumt av mig att krossa Veikkos köksfönster och att jag nu lovar att inte göra det om Veikko röstar på mig i valet. Jag lovar naturligtvis också att inte ens kasta sten på Veikkos köksfönster. Och Veikko röstar verkligen på mig igen. Efter valet gör jag som förra gången. Jag slänger in några ordentliga stenar genom Veikkos köksfönster så att rutorna krossas

Kommer ett tredje val. Jag ställer upp med samma tema som två gånger förut. Veikko röstar troget på mig igen och efter valet krossar jag hans köksfönster som förut. Nu är då frågan, hur länge håller vi på, innan Veikko börjar tycka att han inte skall rösta på undertecknad? Veikko må själv fatta pennan och svara på det. Eller skall jag anse att Veikko på något sätt blivit sämre som väljare och medborgare, om han inte röstar på mig i detta val?

Jag läste för en tid sedan en insändare i Uutispäivä-Demari där skribenten citerade Rafael Paasio: "Den dag då partiet glömmer bort de fattiga, så kan vi upplösa partiet".

Ingmar Forne

Som aktiv föreningsmedlem i några föreningar stör det mig att föreningar som annonserar på stolpar och allmänna platser om sina evenemang inte efter evenemangen plockar bort reklamen. Det har hänt också mig att jag i misstag glömt att ta bort någonstans, men i regel borde det bevakas att alla plockar bort sina affischer.

Marketbutikerna har också ställt platser till förfogande, viket enligt min mening är tacksamt. Men många föreningar  täcker över gammal information när man sätter upp nya sådana. Finns det någon som tycker att det ser städat ut? Jag vet att man inte inom stadsplanerat område får annonsera på allmänna platser och stolpar, men på de allmänna ställen där det är möjligt ser det inte värst städat ut.

Sen kan man fråga sig om dessa affischer överhuvudtaget ger mera omsättning eller kunder/publik till evenemangen. En synlig annons i dagstidningen är enligt min bedömning-erfarenhet mycket mera säljande.

Dessutom så skulle man undvika de problem som skadar miljön och trivsamheten på våra gator och varuhus. Titta bara på stolpen vid apoteket vid Köpmansgatan i Karis, eller på väggen i Folkets hus i Karis. Det är för mycket begärt av varuhusen att dom skulle plocka bort gamla affischer, men de som annonserar få ta skammen.

Veikko Wigren