Arttu Uhlgrens insändare i Pohjalainen på tisdagen om det svenska språkets framtid - där han skriver att Finland är enspråkigt finskt om 20 år och att han hoppas att övergången sker smidigt - har väckt en hel del uppståndelse inte bara i svenska Österbotten utan  både i SDP och FSD.

Att sådana åsikter som Uhlgren ger vingar åt inte harmoniserar med partiets är jag övertygad om att varje ärlig person som följer med vårt partis verksamhet kan understryka.

En del populistiska inlägg där man försöker svartmåla SDP och likställa partiets linje med Uhlgrens uttalanden har förekommit men som jag sade i mina kommentarer till Vasabladet så ser jag ingen orsak att överdramatisera detta heller. Naturligtvis försöker man från framförallt från Sfp:s sida förankra en sådan syn, vilket man kunnat se i olika sammanhang.

Det tycks vara lättare att ta fasta på en enskild persons offentliga åsikter än att i positiva ordalag belysa det som vårt parti gör och har gjort för det svenska språket. Negativa åsikter om det svenska Finland finns inom alla partier och i hela det finländska samhället och har alltid funnits.

FSD:s roll är att fortsätta att värna om det svenska språkets ställning och jobba för att partiet jobbar i den anda som bäst tillgodoser den svenska befolkningens behov. Det arbetet är det viktiga och i den belysningen är Arttu Uhlgrens personliga åsikter av mindre betydelse.

Steven Frostdahl

Vanhanens regering förbereder sej att utnämna ny direktör för "Kela" vilket betyder att  en  kompetent "borgare" väljes.
Med Social-och hälsovårdsminister Hyssäläs namn har centern redan gått ut - som hon redan varit vald .De har glömt att President Halonen kommer att utnämna FPA:s direktör när tiden är inne.

Det som förundrar är att Hyssälä kommer att vara den femte centerpartisten som innehar högsta tjänsten inom folkpensionsanstalten. I 56 år har denna tjänst innehafts av en centerpartist vilket är otroligt. Vanhanen har redan uttalat sej att Hyssälä är en  kompetent "borgare" på denna plats samt att hon är en äkta centerpartist.

Om minister Hyssälä väljs uppstår frågan om ministerns minne fungerar. Vi får dagligen läsa att regeringsministrarnas minne, specielt centerns och samlingspartiets har blivit mycket sämre, då det gäller valfinansieringen. Vi får hoppas att det finns så många kompetenta personer som söker tjänsten att president Halonen kan avgöra valet till folkpensionsanstaltens förmån.

Bengt Dahlqvist

City-market i Borgå centrum anslöt sej till strejkbrytargruppen, vilket är mycket beklagligt med tanke på framtida kundunderlag. Sådana affärer som försöker bryta strejken med att anställa nya arbetstagare har det svårt att få sitt gamla kundunderlag tillbaka.

Som aktiv inom facket har jag svårt att förstå de personer som går med arbetsgivarna och försöker bryta strejken, speciellt dessa unga damer och några män, som på fredagen arbetade på City-market (16.4) i Borgå samt på Tarmola-butiken. Vad tänker dessa människor?

De hänvisar till att de inte är fackanslutna, ägare (”kusiner”)men strejkbrytare är de, på arbetsgivarens sida. När jag på fredag såg strejkbrytarna beslöt jag att mina uppköp inte längre görs i K-strejkbrytarbutiker och jag tror att många med mej har övervägt detsamma.

Bengt Dahlqvist
Pensionär

Att byta ny aktör från den s.k. tredje sektorns företag till ett börsnoterat aktiebolag betyder att kostnaderna stigit för de åldringar som bor i Villa Pentby i Karis med 100 procent. När staden i tiden valde aktörer bl.a. i åldringsvården  skulle man spara betydliga summor. Kanhända att så är fallet när det gäller staden, men när det gäller den vård och de kostnader som åldringarna får betala, så är läget rentav katastrofalt. Man måste därför fråga kommunen; var det rätt gjort mot våra åldringar?

Jag tar exempel från ett fall som jag följt upp kostnaderna från år 2006 till dagsläget. Min åldringsbekanta betalade i hyra på Mjölbolsta för sin lägenhet som var i toppskick 9,01 € per kvadrat. Hyrorna steg i Mjölbolsta c:a 2-3 procent per år, så att år 2008 var hyran 9,22€ per kvadrat. När åldringen flyttades till Villa Pentby så blev hyran 15,90 € per kvadrat.  1.3-2010 steg den ytterligare med 21,1 procent  till 19,25€ per kvadrat.

I Mjölbolsta ingick det mesta av den personliga hygienskötseln i priset för vården, både WC-papper, sanitetsbindor och klädtvätt. Så är det inte i villa Pentby. Där debiteras skilt för allting. Det kostar bl. a. 22 € per månad för tvätten och alla hygienartiklar får åldringarna själv skaffa. Talar man om personalstyrkan i villa Pentby så kan den inte jämföras med nivån i Mjölbolsta.

Den senaste jobsposten som kommer från Villa Pentby är att det finns inte personal att servera kaffe på lördags- och söndagseftermiddagar, så det kaffet lär ha uteblivit. De av mina familjebekanta som varit anställda i bolaget, intygar att arbetsbördan varit för stor och de flesta stannade där bara en kort tid. Flere  försök att få kontakter till ansvariga både i MedOne och staden har gjorts av anhöriga, för att tillsamman diskutera problemen, men utan resultat.

I praktiken betalar nu åldringarna flerfaldig ränta för de kapitalinsatser som aktieägarna vill ha ut av verksamheten som Ab MedOne driver i Villa Pentby. Tittar man på verksamheten med den andra aktören Carema, så blir dess insatser lika svaga, med underbemanning av både tandläkare och läkare samt vissa andra brister i  verksamheten, för att inte tala om bluffläkaren som hann jobba en lång tid utan att någon reagerade.

Mitt budskap till stadsstyrelsens/grundtrygghetsnämndens medlemmar är följande: titta nu er  i spegeln och fundera hur vi skall ha det i framtiden. Har ni så mycket råg i ryggen, att ni kan göra ett radikalare beslut, och visa att avvikelserna varit så markanta från givna uppdraget att det finns skäl att säga upp  avtalet med sådana aktörer. Vi kan inte fortsätta med aktörer som bara är ute efter att  ruinera våra åldringar och sjuka. Det stämmer inte med den strategi som bör finnas för personer som är i behov av vård. Den negativa respons jag fortfarande får ta emot av anhöriga tycks bara fortsätta, men få vill stiga upp och berätta om hur det sköts i praktiken.  

Veikko Wigren

Tidningen Helsingin Sanomat publicerade nyligen en undersökning, utförd av Finska gallup där det framgår att närmare 60 procent motsätter sig fler invandrare3 i Finland, något som är överraskande.

Det verkar som om dagens generation inte minns att finländarna under kriget sände sina barn till Sverige och att många utvandrade dit under 1960- och 70-talen. Många hundra tusen finländare sökte en bättre levnadsstandard i Sverige, och nu, när Finland skulle kunna erbjuda hjälp så passar det inte.
.
Finland måste följa avtal som har slutits om internationellt beskydd. Sannfinländarnas poltik baserar sig på att motsätta sig invandring - det är partiets huvudsakliga målsättning.

Detta passar för ordförande Soini då han sitter i Bryssel och verkar i ytterhögergruppen. Då han flyger till Finland vänder han på kappan och representerar då det fattiga folket i Finland.

Är det en trovärdig politik?

Bengt Dahlqvist

Vi finlandssvenska socialdemokrater som fortfarande står bakom tidigare kongressbeslut om att inte bygga ut kärnkraften i Finland kan ansluta oss till kampanjen "Rösta farväl till kärnkraft" http://www.ydinvoima.fi/.

I stället för nuvarande centraliserade sårbara energilösningar skulle el- och värmeenergi produceras lokalt eller tom i fastigheten med säkra, inhemska, energisnåla, förnyelsebara och jobbskapande energiformer.

Alf Blomqvist

Arkitektur är intressant. Det har jag tyckt under hela mitt vuxna liv. Arkitekturhistoria är inte mig heller helt främmande.
Jag följde därför med intresse med debatten om det föreslagna "designhotellet" på Skatudden i Helsingfors. Jag försökte väga argumenten för och emot hotellet:
Man måste ibland kunna satsa på det djärva. Annars sker ingen utveckling. Man kan inte vid allt nytt utgå från det som redan finns.
Goda argument.
Men å andra sidan. Det gamla, det redan existerande, har också ett stort värde och man ska inte med någonting nytt och avvikande förstöra det som redan finns.
Goda argument, de också.
Personligen lutade jag mot att ge argumenten mot hotellbygget något högre poäng och skulle jag ha suttit i Helsingforsfullmäktige hade jag röstat emot. Så det beslut som fattades sent på onsdagskvällen (7 maj) gick min väg.

Men det viktiga här är att det var ett beslut som verkligen grundlades med en offentlig debatt. Tyvärr sker det inte alltid. En del beslut - till och med långt viktigare än hotellet - klubbas igenom i olika fullmäktigeförsamlingar och styrelser utan att vi vanliga medborgare har haft en möjlighet att väga argumenten för och emot.
Nu hade vi det och det hade också fullmäktigemedlemmarna. Vi vet förstås inte om det därtill fanns oredovisade argument som påverkade utgången. Men ändå.

I min hemstad (Hyvinge) har vi ett liknande fall. Invånarna i ett gammalt villaområde gick man ur huse och protesterade mot att deras område omklassificerades för höghusbygge. Det fanns goda argument för och emot denna omklassificering. Men nu har partierna valt att lyssna på vad invånarna själva tycker och även om ärendet inte är slutligen avgjort kommer området uppenbarligen att bevaras i sin nuvarande form.
Demokratin fungerar. Ibland i alla fall. Och det är bra.

Jan-Erik Wiik

I svensk valkampanj diskuterar man just nu RUT- och Rot-avdrag flitigt. Har denna avdragsmöjlighet för personer som anlitar människor för hushållsnära tjänster ( som städhjälp och renovering )  i sina hem  haft någon större sysselsättningsskapande effekt eller inte.

nligt tillgängliga fakta har denna möjlighet övervägande utnyttjats av Sveriges höginkomsttagare som sett en möjlighet i att få statligt subventionerade hemtjänster till reapris eftersom de i de flesta fall har råd att köpa dessa tjänster. I Finland har vi inte haft samma debatt om fenomenet hushållsavdrag  som drevs igenom av bl. a vänsterförbundets Suvi-Anne Siimes (tidigare bl.a. kulturminister och vice finansminister) och socialdemokraternas Arja  Alho.

Visserligen har det visat sig att höginkomsttagare med mer än 55000 euro i inkomst per år hos oss också har varit de mest flitiga att utnyttja denna möjlighet till statligt subventionerad tjänsterabatt. När det gäller den sysselsättningskapande effekten finns det inga entydiga siffror att tillgå. År 2006 beräknades denna subvention i Finland ha uppgått till ca 200 milj. euro.  

En fråga man ställer sig är att om man istället hade satsat denna summa på att anställa människor inom offentlig sjuk- och hälsovård och äldreomsorg hade kunnat uppnå en likadan sysselsättande effekt och dessutom uppnått en större nytta för alla som är i behov av dessa tjänster .

om hushållavdraget är utformat just nu så går den största nyttan till landets välmående höginkomsttagare ( i praktiken ett socialunderstöd för landets rikaste tiondel ) istället för till dem som kanske har ett stort behov av sådana tjänster men inte har råd med dem.

Henrik Lagerberg

Enligt lagen,  i teorin borde varje medborgare i Finland vara likvärdig. Den vackert formulerande lagstiftningen håller inte i det verkliga samhället - rådande ekonomiska maktsituationer upprätthåller diskriminering.  
Enligt lagen är det förbjudet både för den fattiga och den rika att stjäla. Är de i verkligheten enligt lagen jämställda? De rika stjäl väl inte?

Den nuvarande lagen förutsätter, att människor bör vara likvärdiga, men i undersökningar i diskrimineringsföreskrifter har likvärdigheten inte förverkligats, man kan enbart konstatera, att lagen bör kompletteras.
I jämställdhetsdiskussionerna stöter man också på frågorna om värdet av och inställningen till kvinno- och mansarbetskraft. Under konjunkturomväxlingar skuffas kvinnor alltid först in på arbetsmarknaden och sedan ut från arbetsmarknaden, kvinnor är speciella såkallade slagpåsar.

Könens olika ställning har inte uppstått av slump, utan har sitt ursprung i tradition, i uppfostran och i inställningar. Man och kvinna försätts grundlöst i olika arbetsställningar, ofta är det också fråga om arbetskraftpolitik.
I familjerna har ojämbördigheten mellan könens arbete minskat, men ansvaret för hemmet och barnskötseln tillhör fortfarande alltid kvinnan.

Rollinställningar bör undvikas, så att alla som vill uppleva jämställdhet i familjen både innanför och utanför hemmet tar ansvar också i arbetslivet och i samhället.
Kvinnan och mannen placeras icke likvärdiga arbeten oberoende av utbildning. Förmannen är oftast en man och stödjande arbetsuppgifter sköts av kvinnan. Hon har i sitt arbete minst möjligheter att avancera med samma utbildningskvalifikationer, har ingen självständighet, och har förstås mindre lön.

Arbetena är mera enformiga och inlärningstiden och utbildningen sker på arbetsplatser med mycket korta yrkeskurser och på kortkurser lär man ut hur arbetsuppgifterna skall skötas snabbt och efter en tid flyttas arbetstagaren till produktionen.

Olikheterna på arbetsmarknaden bibehålls aktivt, kvinnor anställs direkt till vissa arbetsuppgifter och män till andra. Mannen har lättare att utbilda sig. Kvinnan har en tidpunkt i sitt liv, då hon föder barn och sköter om familjeskyldigheterna. . Kvinnans resurser används i arbetslivet rätt begränsat och hennes utbildning och hennes skicklighet utnyttjas inte på samma sätt som mannens.

Rättvisa  är lika dyrt för alla,  för män och för kvinnor samt för utbildade och icke utbildade människor.
Varför har de tråkigaste, de underordnade och psykiskt tunga arbetena sämst lön? Arbetsvärderingen har inte lyckats, för likvärdigt arbete bör samma lön utbetalas. Förbättrande av den är grunden då arbetslivet skall förändras.
Stora förändringar behöver göras i arbetslivets strukturer - nu har vi solidaritet  bara på pappret,  inte i produktionen.

Marja-Liisa Boman, Jakobstad

Sydkustens förbundsmöte den 25 mars i Grankulla stad förlöpte smidigt och var bra oprdnat. Vi två delegater från Borgå hade av styrelsen till uppgift att föreslå en sänkning av medlemnsavgiften med 15 procent för åren 2011 och 2012. Vi blev ensamma med vårt förslag.

På fredag den 26 mars uttalade sej fd.FSD-ordförande, styrelseordförande Kaj Bärlund i den tonen att detta var ”första signalen” i frågan om medlemnsavgifter som betalas till olika förbund. Sydkustens förbunds kostnader är en av de större som staden deltar i. Styrelsen kommer att behandla denna fråga på nästa möte enligt Bärlund.

Vad gäller valet av styrelsen och suppleanterna så kan jag konstatera att förbundet vad gäller sdp-representanter från östra kretsen lyser med sin frånvaro.

Är Sydkustens förbund numera bara ”Västkustens förbund”? Har vi socialdemokrater här i öst behov att vara med Sydkustens förbund? FSD har troligtvis varit med om att förhandla om platsfördelningen men ansett att östra kretsen inte behöver tagas i beaktande, vilket jag förundrar mej över.

Bengt Dahlqvist, Östra kretsen