Kolumnen Publicerad 04.06. 08:47
New Labour måste bli New New Labour
Valkampanjen i Storbritannien är över sedan någon månad tillbaka. Föga överraskande fick socialdemokratiska arbetarpartiet, Labour, på nöten av de konservativa. Men något självklart mandat blev det inte för nya premiärministern David Cameron. Labourledaren Gordon Brown kunde på grund av den oklara situationen avvakta några dagar på 10 Downing Street innan han avgick.
För första gången sedan 1974 fick inget parti de behövliga 326 mandaten i parlamentets underhus för att kunna bilda den traditionella majoritetsregeringen. Det stod tidigt klart att en koalitionsregering skulle vara den enda lösningen. En unik lösning för brittiska förhållanden. Gordon Brown hoppades in i det sista att vågmästaren, Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg, skulle välja Labour framför konservativa Tory. Men tji fick han då Clegg och Cameron hittade varandra. Labours askungesaga var förbi.
Askungesaga är en ganska träffande benämning. Labour hade en lång oppositionsperiod bakom sig då Tony Blair ledde partiet till seger i parlamentsvalet 1997. Med löftet om nya vindar och nytt ledarskap i politiken, samt ett New Labour, så blev det en brakseger för Blair. På den tiden var han en ung och karismatisk ledare som verkligen ingav hopp. Han hade ett brett stöd också utanför Labourlägret. Men sedan blev Blair inblandad i USA:s anfallsplaner mot Irak och efter det glömde de flesta bort det goda med hans Labours reformer.
Britterna är nog rätt överens om att Blair och Labour drog Storbritannien in i ett krig som var olagligt från första början. Blair lyckades ända hålla sig kvar vid makten, men när den betydligt tråkigare representanten för New Labour-lägret Gordon Brown tog över började svansången. Brown hade varit en saklig och kunnig finansminister, men någon färgstark ledare blev han aldrig. Tillsammans med Labours skamfilade rykte var det här en kombination som var dömd att misslyckas i årets val.
Brown avgick också från posten som partiledare. Bland konkurrenterna om att ta över efter Brown i sommar finns bröderna Ed och David Miliband. I bägge bröder finns det kapacitet och en utstrålning som Brown saknade. Men den stora frågan är riktningen som Labour ska ta nu när Blair-Brown-åren är förbi.
Ett av Blairs trumfkort i tiderna var att han stod för en så kallad tredje väg. Han förde sitt parti till den politiska mitten med en blandning av traditionellt högerinriktad ekonomisk politik och en mer vänsterorienterad socialpolitik.
Receptet visade sig vara så pass framgångsrikt att också David Camerons konservativa parti beslöt sig för att skaffa sig ett socialt samvete. Nu måste Labour fundera skarpt på framtidens linje. Kanske man återvänder till rötterna igen. Cameron och koalitionspartnern Clegg har stora nedskärningar på gång. Barrikaderna kallar om Labour vill och vågar.
Mats Hilli
