Insändare Publicerad 23.05. 11:46

När vi i nästa år går till riksdagsval, är det ett anställningsförfarande som går av stapeln. Det är vi, det vanliga folket, som anställer 200 riksdagsmän för en tid av fyra år. De här människorna skall sedan stifta lagar och utse landet regering.

Har Ni alls reflekterat över att ett riksdagsval är ett anställningsförfarande? Inte det? Men det är det ju. Och som i vilket anställningsförfarande som helst, så finns det och kommer att finnas bland dem som söker detta arbete folk som inte har någon som helst erfarenhet, även om de har utbildning, och folk som har både erfarenhet och utbildning. Det gäller att avgöra vem man vill anställa som lagstiftare.

Jag har på senare tid träffat en del med både erfarenhet och utbildning, som säger att man nu inte skall se bakåt på vad de gjort och inte gjort. Man skall se framåt.

Till de här människorna har jag en liten hälsning. Jag läste nyligen en företagsledares åsikt om på vilka grunder man brukar anställa folk. Där stod att man i allmänhet anställer folk på basen av meriter, det vill säga på basen av vad de åstadkommit tidigare. Man anställer emellertid inte folk på basen av vad man förväntar sig att de skall åstadkomma. Jag håller nog lite med företagsledaren som sade detta.

Sedan har vi förstås en del sökande som redan har gjort jobbet i fyra år eller mera, och som vill ha ett nytt tidsbundet arbetsavtal. Bland dem finns det folk som större delen av tiden befunnit sig någon annanstans än på jobbet. Man gör nog inte sitt jobb som lagstiftare om man figurerar i tidningspressen som resesällskap åt diverse sexterapeuter i SydostAsien.

Och till sist har vi dem som nog jobbat flitigt och aktivt, men precis tvärtemot våra intressen. Jag tycker inte att vi heller skall anställa folk som inte driver vårt företags intressen. Det är inte i företagets intresse att ha sådana på lönelistan. De kan söka sig någon annanstans.

Ingmar Forne