O ljuva poesi
o sköna dikt

vars skönhet är så stor
att även fula ramsan (Hbl 14.7)
får del därav

och går till sängs med tanken:
jag är vacker
jag är dikt!

God natt din fuling
sov gott

- och vakna
skön och god
i diktens morgonrodnad
                         Laban

Nu är det på tiden att föra fram den socialdemokratiska presidentkandidat som har de bästa möjligheterna att bli vald och att sköta detta krävande ämbete. Ledningen för FSD bör snarast möjligt föreslå riksdagsman, juris doktor Jacob Söderman.

Jacke for President!

Cristian Forsberg skriver i fredagens Västra Nyland (9.7) om Elias Orvomaa, den nya chefsläkaren i Raseborg, och dennes uttalande om att det som skrämmer folk mest  är tvåspråkigheten i Raseborg. Han skriver vidare "vad är det för "newspeak” (nyspråk)? I det svenskspråkiga Raseborg är väl en svensktalande läkare inget att orda om.”

Så kan man väl säga om man vill, men rikssvenska läkare är säkert inte en bra lösning, eftersom de patienter som besökt dem vet att dom inte kan finska. Detta anser jag vara ett problem. Det är många samtal jag får av finska patienter som har behövt tolk när de besökt läkare, också i HVC Karis. Svenska språket är i och för sig en bra sak, men en examinerad läkare i Finland  som har akademisk examen torde säkert också förstå svenska.

Att man i VNS alltid påminner om att man måste kunna svenska är en sak som motiverar Orvomaas inlägg därför att när finskspråkiga kontaktar sjukhuset så kanske mången finskspråkig inte alltid känner sig hemma. Min  övertygelse är att vi behöver läkare här i Raseborg, som behärskar våra språk.

Vi svenskspråkiga har en benägenhet - i synnerhet i den här landsändna - att fjärma oss från finskan. Om vi vore lite mer toleranta för båda språken, så kunde vi också få mera förståelse för vårt modersmål. Man kan så bra följa upp radio Vegas program, där man mest spelar engelska och svenska låtar, men aldrig finska låtar. bara som ett litet exempel.

Om en försäljare i Svartå kiosken sen inte kan svenska, så är det att beklaga, men om hon inte kan så måste man också acceptera. Det stjälper ännu ingen. Men att börja filosofera om våra rättigheter är onödigt, för grundlagen är så skriven att den bör ge vägkost för oss allesamman.

Veikko Wigren

• Robert Björkenwall, frilansjournalist

Almedalen i Visby på Gotland är en i nordiska och europeiska sammanhang unik arena där hela politiker-Sverige samlas under en vecka i juli på en och samma ö för tal, seminarier och olika utspel. Och under ett valår - som nu 2010 - är det extra stort tryck på evenemanget och lobbyisternas alla events och "miniseminarier" står som spön på backen. De sommarklädda journalisterna är också fler än någonsin. Men jag vet inte om valårets utgåva av Almedalen verkligen lyfte de sommarlediga svenskarnas politiska intresse som partistrategerna möjligen hoppats eller förväntat sig. Kanske något ändå.   

Men delvis annat, lite överraskande, kom att överskugga partiledarnas tal. Inte minst då att fd V-ledaren Gudrun Schyman, nu aktiv i Feministiskt initiativ, brände upp 100 000 kr på en utegrill som protest mot de ojämlika lönevillkoren mellan kvinnor och män och att en av De nya moderaternas skapare, fd partisekreteraren och nu även avgångna arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorins plötsliga avgång ur regeringen pga en uppgiven hårt uppslitande vårdnadstvist med sin fd hustru.

Det senare stal i stort sett hela medieutrymmet just den dagen från en pressad centerpartiledare och näringsminister Maud Olofsson som nu är i stort behov att lyfta väljarstödet om inte partiet ska riskera att falla under 4 procents-spärren och förlora sin plats i Sveriges riksdag efter höstens val den 19 september.   

Klarar sig Centerpartiet kvar - med en rekordstor partikassa på över en miljard kr - i riksdagen så blir det sannolikt inte mer än med max en halv procentenhet över riksdagspärrens 4 procent.  Den moderata arbetsmarknadsministern Littorins avgång lär få betydelse för de fram till nu rätt kaxiga moderaternas framtoning inför valet. Den annars så förväntade framgångsvågen kan nu få sig en knäck.   Dessutom är det lite av en ödes ironi att just denne av de tre som ursprungligen skapade De nya moderaterna - finansminister Anders Borg och statsminister Fredrik Reinfeldt är de andra två - nu själv får ge upp och lämna regeringen  på formellt uppgivna privata motiv.  

Denne Littorin var - och där kommer det verkligt ironiska in - en av de två ministrar (kommunminister Mats Odell, kristdem., var den andra) som ursprungligen inledde den sjaskiga kampanjen om "Tobleronepolitik" mot socialdemokraternas ledare Mona Sahlin. Och där, bland mycket annat "fejkmejl" som påståtts komma från Mona Sahlin spritts vidare av PR-byrån Diplomat som nu dock offentligt bett om ursäkt för det är smutsiga och oärliga spelet.   Så i det avseendet är det nog inte synd om "Totto" Littorins person - han som i sin minister-CV påstod sig ha en masterexamen i USA som vid koll visade sig vara en köpt "fejkexamen". Däremot gör hans offentliga person - lika lite som någon annan som drabbas i liknande situationer - inte hans barn till lovlig byte för nyhetsjagande medier. Och där en uppslitande vårdnadstvist om barnen sägs vara det officiella motivet bakom hans plötsliga avgång ur regeringen och ur moderaternas inre krets.   

Åter har det visat sig hur cyberrymden där ute sprider både kunskap men också en massa dynga som man alltid ska vara försiktig med att sprida vidare eller på andra sätt underblåsa. Hur som helst kan ting som dessa - i en uppenbarligen synnerligen oviss och troligen rekordjämn valutgång - få betydelse på marginalen för om det rödgröna eller det blå alliansblocket vinner i höst med kanske 50 000 rösters övervikt eller något sådant.  Och just m-statsrådet Littorins avgång ur den inre hårda kärnan inom moderaternas statsrådsgäng sker i  ett läge när arbetsmarknadspolitiken blivit viktigare än någonsin. Mörka moln lägrar sig över vår omvärld och regeringar i Europa skär nästan hämningslöst hårt nu ner på de offentliga utgifterna och sänker därmed efterfrågan i ekonomin. Om alla Europas stater skär ner, och räntorna framöver höjs kraftigt,  var ska efterfrågan och tillväxt komma ifrån? Visserligen gav finansminister Borg sig själv beröm på häromdagen på ett ekonomiskt seminarium i Almedalen. Och sant är att Sverige är unikt i Europa med sin nuvarande goda tillväxt. Men att många siffror nu vänt beror på en hel del tur, och på att krisen tryckte ner kronans värde, vilket var bra för exporten när det vände. 

Självgod och kaxig statsminister

Men samtidigt kvarstår faktum att den svenska arbetslösheten biter sig fast på rekordhöga runt 9 procent  av arbetskraften i öppen arbetslöshet - och den ser ut att bara sjunka med någon halvprocent nästa år med nuvarande politiska åtgärder. Littorin hade gråten i halsen när han avgick häromdagen (7 juli). Dock med tanke på det allvarliga läget på arbetsmarknaden borde debatten nu - och den tråden tog ju oppositionsledaren Mona Sahlin upp i sitt Almedalstal - handla om denna större mänskliga tragedi än om Littorins privata bekymmer. Då räcker det inte med en regering som straffar arbetslösa och ger störst skattesänkningar till de rika och redan välmående i samhället.

Uppenbarligen känner M-ledaren Reinfeldt att han nu också har valvinden i ryggen , och därför vågar uppträda med en inte obetydlig självsäkerhet. Chansen att vinna riksdagsvalet och därmed ett omval den 19 september är väl ungefär fifty-fifty, så därför intar han scenen i Almedalen med en stor portion kaxighet.

En depression i Europa är ett helt nytt läge som kräver helt nya grepp.  
Men om detta fanns just ingenting i statsministerns och moderatledaren Fredrik Reinfeldts tämliga kaxiga och självgoda Almedalstal söndagen den 4 juli. Almedalen är sedan Olof Palmes dagar under en vecka i juli Sveriges främsta "lekplats" för politiska utspel och semesteravslappnade journalister att mötas, och särskilt så under ett valår som i år.

Uppenbarligen känner M-ledaren Reinfeldt att han nu också har valvinden i ryggen , och därför vågar uppträda med en inte obetydlig självsäkerhet. Chansen att vinna riksdagsvalet och därmed ett omval den 19 september är väl ungefär fifty-fifty, så därför intar han scenen i Almedalen med en stor portion kaxighet.

Reinfeldt gick i sitt tal till hårt angrepp mot de rödgrönas politik och pekade ut sitt eget parti som det enda, riktiga arbetarpartiet. Hans attityd visar att de nu är synnerligen måna att fortsätta på den inslagna linjen och stjäla såväl socialdemokraternas retorik som väljare också i kommande riksdagsval. Därför säger han så här:

– De nya moderaterna står mot de totalt oförnyade socialdemokraterna, sa han. Därmed är det underförstådda budskapet att socialdemokraterna (Sveriges mest vanliga regeringsbärande parti) skulle ha stelnat och inte påstås hänga med sin tid.

Särintressen och chans till maktskifte i höst  

I sitt tal upphöjde Fredrik Reinfeldt sig själv till den uppenbarligen enda sanna värnaren av allmänintresset. Men vad han än står och säger där nere i Visby, så har han bara gynnat sina egna särintressen. Allt enligt evangelisten Matteus (kap. 13:12) devis om att till dem som redan har skall varda givet ännu mer.

Den tiondel med högst inkomster har fått lika mycket skattesänkningar som 60 procent av hela svenska folket fått tillsammans.
Sannolikt fortsätter den trenden om det skulle bli fyra år till med Reinfeldt efter höstens riksdagsval.

En tämligen stor enighet bland olika bedömare efter Reinfeldts Almedalstal var följande: moderaterna gör nu allt för att i höstens riksdagsval bli största parti, större än socialdemokraterna.

Den chansen finns, visst. Men det beror bland annat på hur de övriga borgerliga småpartierna reagerar och förmår parera detta att moderaterna "äter upp" deras väljare men också på hur väl socialdemokraterna till slut förmår få igång sin just nu lite på lågvarv arbetande valkampanj och sitt politisk-ideologiska budskap behov av lite större tydlighet och sälta. Så visst finns en god chans att Mona Sahlin i höst kan bli Sveriges första kvinnliga statsminister och att en liten men dock majoritet tycker att fyra år med Reinfeldt räcker!

Robert Björkenwall, frilansjournalist

Enligt tisdagens Syd-Österbotten (29.6) fortsätter storhetsvansinnet inom K-5 samkommunen, nu föreslår man 11-12 tjänster till för omkring 500.000 euro årligen. Vem skall betala, jo kommuninvånarna!

Har samkommunens styrelse och fullmäktigeledamöter fullmakt från kommunerna att besluta om dessa otroliga summor när det skall sparas inom alla sektorer i kommunerna eller tänker man sparka folk för att få det betalat? Vilka drabbar det?

När skall vansinnet ta slut ?

Sixten Lindfors, sdp

Reinfeldt spelar ut statsmannakortet och säger att han leder ett fint land. Han värnar statsfinanserna. Han prioriterar välfärden och allt annat fint som däremot inte oppostionen gör. Om han, som i Idas sommarvisa, tagit bort snön, färgat kohagen grön och gjort mycket vatten i bäcken så där så det hoppar och far är däremot mera oklart.

Reinfeldts motståndare den socialdemokratiska partiledaren Mona Sahlin är landets mest erfarna politiker. Men hon uppträder tyvärr inte alltid så i debatterna, men det var bättre i den sista partiledardebatten. Mera ideologiskt och lite vassare i replikerna. Men ännu lite mera tuffhet och konfrontation mot personen, "tvålen" Reinfeldt. Regeringsfärskingen Reinfeldt uppträder gärna kaxigt och gör allt han kan för att utmåla den regeringserfarna Sahlin som en riskfaktor om hon får regeringsmakten.

Men visst märktes det att det var sista partiledardebatten före riksdagsvalet. Tonfallet var högre än vanligt - särskilt mellan huvudkombattanterna Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin - och det handlade mycket om det politiska bokslutet av mandatperioden. Som vanligt var det intressantare att notera vad som förtegs än vad som sades.

Statsministern återkom gång efter gång till att regeringen bevarat, vad han kallar välfärdens kärna, men inte köpt bilfabriker (läs Saab) för pengarna. Underförstått att Mona Sahlin skulle ha gjort det. Men det hade faktiskt inte blivit någon fortsättning för Saab i Trollhättan om inte regeringen hade garanterat fyra-miljarderslånet åt Saab. Det är fakta.

Statsministern talade också mycket om full sysselsättning, men han nämnde inte att arbetslösheten i Sverige är nära tio procent, vilket Mona Sahlin förstås poängterade gång på gång.

Det lät på statsministern när han sade att "ekonomin var i balans" som om det går ihop sig för Sverige, men ska sanningen fram, så har det överskott på 70 miljarder som regeringen Persson lämnade över, förvandlats till ett underskott. Att nu Riksgälden i en färsk prognos säger att underskottet minskar igen förtar inte detta faktum.

Så om regeringen Reinfeldt hade startat från scratch - utan socialdemokraternas tidigare saneringsarbete i regeringsställning - hade den varit placerad i skamvrån precis som våra nordiska grannländer i EU.

Därför har den tvingats låna till sina senaste skattesänkningar, de PR-mässigt lanserade som jobbskatteavdragen på totalt runt 100 miljarder kr i flera genomförda steg.

Och inte nog med det. Regeringen har dessutom sålt ut svenska folkets tillgångar som sprittillverkning och apotek, vilket knappast är något som man borde skryta med. Landet har ju därigenom blivit fattigare och tappat årligt återkommande intäkter till statskassan. Och nu planeras nya utförsäljningar av synnerligen lönsamma Vattenfall, gtruvbolaget LKAB m fl om det skulle bli fyra nya år med Reinfeldt i höst.

Skattesänkningar och unga som går utan jobb

Skattesänkningarna för en löntagare under mandatperioden på 1 600-1 700 kronor i månaden kom givetvis fram tidigt i statsministerns anförande och fortsatta skattesänkningar kommer uppenbarligen att bli regeringens stora slagnummer i valrörelsen. Skattesänkningar som betalats med kraftiga försämringar av a-kassan och tryggheten för de sjuka och arbetsskadade samt ett pensionärskollektiv som också fått sin standard och köpkraft försämrad.

Att döma av Reinfeldts påstådda omsorg om kommunernas möjligheter att behålla välfärdens arbetare, ska det inte förvåna om finansminister Anders Borg i Almedalen eller senare i valrörelsen signalerar ett valfläskpaket med miljarder till kommunerna. Detta för att kompensera att de under senare år försvunnit 25 000 välfärdsarbetare från kommunsektorn.

Vad som helt saknades i Reinfeldts anförande var svaren på alla långsiktiga framtidsfrågor. Snarast kan man säga att Reinfeldt utstrålade en förnöjsamhet och att hans budskap till väljarna var att säga att vi vill fortsatta på samma sätt.

Mona Sahlins huvudanfall gällde naturligtvis den höga arbetslösheten och särskilt den bland ungdomar och det kunde noteras att statsministern inte hade mycket till försvar att komma med.

Helt uppenbart är att regeringens passiva linje i arbetsmarknadspolitiken är en av regeringens svagaste flanker i det här valet och Mona Sahlins påpekande att bara en tjugondel av de unga arbetslösa får utbildning och en tredjedel av de arbetslösa saknar gymnasieexamen gick tungt in.

Reinfeldts lama försvar att hänvisa till coacherna på arbetsförmedlingarna imponerade inte. Och lär inte heller göra så bland alla unga som nu går ut i arbetslöshet från alla studentfirande lastbilsflak.

Det hettade tillordentligt när Reinfeldt anklagade Mona Sahlin för att vilja höja skatten för lågavlönade kvinnor och hänvisade till regeringens egna uträkningar av det rödgröna förslaget att växla höjd skatt mot lägre a-kasseavgifter.

Sahlin svarade med att regeringen gjort att en hotellstäderska får betala fem gånger så hög a-kasseavgift som en läkare och att regeringen slagit sönder a-kassan, varvid Reinfeldt sade, att de rödgröna vill ta pengar från kvinnor och använda dem till män som inte arbetar.

Så resonerar en statsminister som inbillar sig att arbetslös är lika med arbetsskygg.

Så hade han också märkbart svårt att värja sig mot Miljöpartiets slagordsmaskin Maria Wetterstrand som konstaterade att det bara är Korea, Turkiet och Polen som har sämre a-kassa än Sverige. "Det heter", sade hon, " att det ska löna sig att jobba, men det ska tydligen kosta som tusan att vara sjuk eller arbetslös".

Det alternativ  som på valdagen den 19 september framstår som trovärdigast att motverka arbetslösheten och skapa sysselsättning kommer också att vinna valet. Nu stundar en synnerligen hård och oviss valrörelse.

Robert Björkenwall, frilansjournalist

Den senaste tiden den finländska invandringspolitiken varit aktuell. FSUD anser att vi skall se invandrare som en tillgång, och se invandringen som något som berikar vårt samhälle, både ekonomiskt och kulturellt. FSUD tar starkt avstånd från alla former av främlingsfientlighet och rasism. Utstötning av vissa etniska grupper befläckar vårt samhälle enbart negativt, och hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle.

Vi bör i detta sammanhang komma ihåg att även finländare emigrerat till andra länder när läget sett dystert ut i det egna landet. Under de senaste hundra åren har uppskattningsvis 1 miljon finländare utvandrat från Finland. Även idag arbetar till exempel tusentals sjukskötare från Finland i ett annat land i Norden.

Av Finlands över 150.000 invandrare är 34.000 asylsökande. Med andra ord är största delen här av arbetsrelaterade orsaker, och arbetskraftsinvandringen är nödvändig inom vissa sektorer. Vi socialdemokrater vill försvara människovärdet och arbetarnas rättigheter i alla sammanhang. Alla människor ska ha rätt till ett gott liv i Finland. Som ett led i detta bör bör en jämbördig arbetsmarknad råda med samma rättigheter och skyldigheter för alla, oavsett nationalitet.

Slutligen så är det viktigt att invandrare integreras i vårt finländska samhälle på ett smidigt och människovärdigt sätt. Exempelvis Närpes kan i detta sammanhang nämnas, eftersom arbetskraftsinvandringen där varit nödvändig, och integreringen i Närpes har fungerat bra.

Nils-Johan Englund, orförande för FSUD

Hur klarade sig människor förr, när det inte fanns datum på alla matvaror? Den frågan är väsentlig nu, när man som en stor nyhet i regionen hittar butiker med möjliga varor som ”bäst före-datum” gått ut.  Själv har jag jobbat i branschen i flere årtionden och inte tillsvidare hört om att folk skulle ha insjuknat av varor vars datum gått ut. Jag vet att t.ex. mjölken kan hålla två veckor om man inte öppnat burken.

Vår familj har i många år ätit matvaror som datumet gått ut på och ingen av oss har haft problem. Nuförtiden finns i butikerna ställen där man med rabatt säljer varor vars datum håller på att utgå,  och dem kan man sedan frysa ner för senare användning. Man behöver inte stämpla företagare- som nu gjorts i vår region- som möjligen kan ha varor som inte plockats bort, för kunderna har nog också möjlighet att själva följa upp vad dom köper, och har de inte det, kan de själva se sig i spegeln.

När byråkratin riktigt tillspetsats så får de övervakande hälsoinspektörerna också utrymme i massmedia. Jag anser nämligen, att dessa frågor inte fordrar så mycket offentlighet, det är närmast en sak mellan köpmännen och de bevakande myndigheterna.

Veikko Wigren

Vi äldre aktiva människor borde lyssna till hur de unga människorna tänker och diskuterar.
Unga människor vill tillhöra olika grupper, och vara aktiva.
Man ansluter sig till en kollektiv organisation för att driva enskildas rättigheter på ett annat sätt med samma självklarhet som vi äldre gjorde då vi var yngre i politiska - och fackföreningar.

Dagens ungdomar har hunnit uppleva depression, tillväxt, informations-flödet, miljöhoten och därför har de gjort egna val i vardagen - och de är annorlunda än tidigare generationers val.
Nu är studerandenas största problem att klara sig ekonomiskt på sitt studiestöd eller bostadsstöd.

Många unga är mycket medvetna konsumenter och därför vet de att litet arbete vid sidan om studierna är möjligt. Man får ändå inte arbeta för mycket, för lönen innebär förminskande av studiestödet. Bostad tillhör allas grundtrygghet.
Unga människor bildar oftast familj samtidigt som de studerar och därför är det ytterst viktigt att de har möjlighet att bilda familj på ett tryggt sätt både ekonomiskt och socialt.

De bildar familj, skaffar bostad, sköter barn och återbetalar sina studielån - unga familjers utgifter är större då än inkomsterna senare i livet.  
Samhället bör vara gynnsamt så att unga föräldrar kan skaffa, sköta och uppfostra sina barn tryggt.

Barnfamiljer bör ha tillräckligt med tid för att kunna vara tillsammans.
Föräldrar i skiftarbete bör ha möjlighet till barndagvård.   
Arbetslivet bör förändras så att inte de unga arbetstagarna hamnar i atypiska anställningsförhållanden, i korttidsjobb, i tidsbundna anställningar, i deltidsarbete eller i en grupp som kallas till arbete vid behov och hyrd arbetskraft.

Vi äldre bör tillsammans sköta om så att unga människor, unga familjer (vår framtid) har samma välmående utveckling i sin framtid.

Marja-Liisa Boman, Jakobstad

Jag följde med denna med förlov sagt bedrövliga cirkustillställning som gick av stapeln i Joensuu. I stället för att tala om kamrater, hette det nu ystävät/vänner. I stället för arbetarmarscher hörde vi ynklig popmusik. I stället för radikala arbetarkrav ordade nyvalde partisekreteraren om kärlek osv. Varthän har vi hamnat undrar jag. Urpilainen och Jungner ser dessutom ut som vilket borgerligt nygift par som helst. Inte kommer detta att främja arbetarrörelsens framgång i det stundande riksdagsvalet anser undertecknad.

Sigge